Aftonbladet – 8 april 1874, sida 3

Fr ist die Methode gewiss werth-. (Bd 2, sid. 606). Den sista förvrängningen återstår, och den är: att samme referent skulle just om karbolsyran som kurativt botemedel yttrat: -att karbolsyran såsom invärtes medel icke är af någon nytta, torde väl redsn vara tillräckligt ådagalagdt-! Kan detta missförstås, detta öppna omdöme? Förvisso icke. Och ändock ligger beviset för förvrängningen i öppen dag inför mig i detta ögonblick, och skall genast framläggas. Jag har nemligen funnit rätt på det citerade stället (se Archivet Bd 4, sid. 422) och må bär tillkännagifva, att referentens anmärkning här ej gäller smittkopporna, utan en afhandling om — reformar?2! . Förvånande är dessutom härvid att hrr -Utgifvarefästat en utomordentlig vetenskaplig vigt vid en icke namngifven referent, då det gäller att per fas et pefas motsäga mig, men att mina namngifna auktoriteter insinneras vara obskuriteter! Lägg dertill, att referenten i sistnämnda yttrande angående reformar grundligen misstager sig, att han motsäges af de flesta dermatologer och dessutom af en svensk, afUtgifvarnehögt uppburen målsman(se Hygiea Bd. 31, sid. 433), så kunna vi fatta hvad förtroende vi böra hädanefter fästa vid uppgifter inom den praktiska medicinen från hrr Key och Retzius. Trots hvad som i deras mönster-artikel blifvit ordadt om vetenskap och humanitet, vågar jag påstå, att dessa utgjort minsta anledningen: jag är för väl inne i förhållandena här för att af fraser vilseledas, och dessutom boppas jag i det föregående hafva ådagslagt, af hvad art mina motståndares stränga vetenskapi mönsterartikeln varit. . . Då jag dels i min broschyr om smittkopporna, dels i denna artikel redogjort för det hufvudsakliga af hvad den medicinska forskningen på senare åren medfört, angående såväl den profylaktiska som den kurativa behandlingen af smittkopporna, anser jag mig böra för min del afsluta striden härom (som jag ej börjat) — för så vidt nemligen, att inga nya förvrängningar eller villomeningar komma att utspridas. Stockholm den 4 April 1874. Anton Nyström. I sammanhang med ofvanstående meddelas här i öfversättning hutvudpunkterna af ett bref om den nya koppbehandlingen, som dr Anton Nyströni erb8lit från dr E. Besnier i Paris. Dr Besnier är den ryktbare Bazins efterträdare på Höpital St. Louis och fick af franska regeringen 1870 uppdraget att afgifva rapport öfver den dåvarande koppepidemien (med statistiska och kliniska redogörelser m. m.) Ur detifrågavarande brefvet, som i original blifvit förelagdt Redaktionen af Aftonbladet, meddelas följande: Min högt aktade kollega! Såsom ni fullkomligt riktigt anmärkt, finnes det ej i Frankrike något nytt dokument (senare än det af 1870) öfver användandet af fenylsyran mot smittkopporna. Detta af två skäl: för det första, att vi ej sedan 2 år ha några koppor, och att det borgerliga och utländska krigets olyckor ha afbrutit våra arbeten på många punkter; för det andra, att de franska dermatologerna i sjelfva verket ej befatta sig med utslags-febrar, som tillhöra den allmänna praktiken Hvad mig beträffar, så tror jag ännu (och allt hvad jag iakttagit och experimenterat leder mig. till den tanken), att användandet af fenylsyran såväl insom utvärtes är ett af de bästa profylaktiska och kurativa medel emot koppförgiftningen och dess fruktansvärda komplikationer. Ni uträttar derför en nyttig sak. då ni rekommenderar detta medel, hvars fördelar ej kunna bestridas af dem, som sett sakerna på nära håll, såsom fallet varit med er och mig. Hänvänd. eder till mig, då ni har behof af något rörande dermatologien eller Höpital St Lonis. Jag skall bli lycklig att svara eder, och jag skall ej underlåta att å min sida vid lägligt tillfälle taga eder i anspråk i samma ämne. Mottag etc. Paris, 2 April 1874. PESON Ernest Besnier.