Aftonbladet – 8 april 1874, sida 3

I Med upphäfvande af k. kungörelsen den 3 Oktober 1829 angående vilkoren, hvarunder utländske män kunna förvärfva och besitta fast egendom i riket äfvensom af förordningen den 4 Juni 1868 om utsträckt frihet för K. M:ts norske undersåter att här i riket drifva näring m. m.,i hvad densamma angår norsk mans eller qvionas rätt att i Sverige besitta fast egendom, förordnas som följer: 12. Vill utländing häri riket förvärfva eganderätt till annan fastighet, än som honom i arf tillfaller, begäre konungens samtycke dertill. Innan detta erhållits, må ej utländingen på grund af sitt fång såsom egare till fastigheten anses fer ansökan om lagfart derå af domstol uppgas. Om utländings arfsrätt till fast egendom inom Lalle gälle hvad allmänna lagen derom inneer 22. Utländing vare i afseende å förvaltning af fastighet, som han i riket eger, underkastad svensk lag samt sålunda äfven den inskränkning i nyttjanderätt till skog. som nu är eller framdeles kan genom allmän författning för .hela landet eller viss del deraf varda stadgad. 83 2. För hvarje egendom, som utländing här i riket eger, skall han alltid hafva ett i orten bosatt ombud, som är svensk undersåte och vid de tillfällen, då egaren icke veterligen i riket sig uppehåller, skall ega att i angelägenheter. som röra fastigheten, ej mindre å egarens vägnar emottaga stämningar. kallelser och andra delgifvanden, än äfven vid domstolar och hos andra embetsmyndigheter svara för egaren; i hvilket afseende den utländske egaren åligger att hos vederbörande domstol, icke allenast då stelseort, utan ock sedermera anmäla inträffande ombyten af sådant ombud, vid äfventyr att, i händelse föreskriften derom skulle finnas icke vara iakttagen, domaren å landet eller domstol i stad må, uppå anmälan, i förekommande fall så beskaffadt ombud å egarens vägnar med laga verkan utse. 423. Der, genom redan afslutad öfverenskommelse med främmande makt, dess undersåtar är tillförsäkrad viss förmån i afseende å förvärfvande och besittning af fastighet i riket vare den, utan hinder af hvad ofvan sägs, fortfarande gällande; 5 2. Norsk undersåte vare berättigad att utan särskild tillåtelse förvärfva fastighet i Sverige, Om sådan egare gälle hvad i 2 7 samt, der han ej är här i riket bosatt, hvad i 3 2 af denna förordning angåenie utländing finnes stadgadt.att de bestämmelser som i förevaranda hän seende kunde finnas af nöden borde af K. M:t i administrztiv väg pröfvas.) JR 22, i anledning af de utaf hrr L. Nordenfelt, P. Nilsson och A. Philipsson väcktal: motioner angående vissa ändringar i gällande stadganden angående dels mannens målsamans rätt öfver hustrun och dess giftorätt i bo, deruti utskottet, under afstyrkande af de begge förstnämnde motionärersas förslag i ämnet och med anledning åter af hr Philipssons motior, föreslagit följande förändringar i giftermålsbalken, nemligzen: uti 1 kap. 1 23, att förord ej mö göras om anrat än makarnes giftorätt eller förvaltningen af hustruns enskilda egendom. ej hel-). ler till förmån för dem, som bättre rätt till ): någonderas egendom å den tid hafva; 9 kap. 1 3 följande nya lydelse: 12. Sedan man och qvinna sammanvigda äro, då är han hennes rätte målsman, och eger söka och svara för henne, utom hvad angår egendom som är från hans förvalt ning undantagen: hustrun följe ock mannens stånd och vilkor. Är genom äktenskapsförord stadgadt att hustrun tillbörig egendom skail från man-. nens förvaltning undantagas, eller är sådant stadgande meddeladt angående egendom som . genom gåfva eller testamente till bustrun: gifven är med vilkor att den henne enskildt. tillhöra skall, då ege hustrun öfver den egendom och afkomsten deraf råda, der ej annorledeå Blifvit om förvaltningen föreskrifvet. Kan hustrun genom eget arbete något förvärfva, deröfver må hon ock råda; samt i 11 keep. 6 3 och 4 samt 6 22 kel. förordningen den 18 September 1862 om bo skilnad etc., de redaktiousförändringar som af der nya lagstiftningen i ämnet blifva en följd Reservatioser äro afgifna: af grefve Mörner och hr Casparsson som afstyrka det af utskottet framlagda lagförslaget; af hr von Sydow, med hviiken hr Hasselrot sig för enat, deruti hemställes, att riksdagen ville i unterdånig skrifvelse an-: hålla. att K. M:t vid pröfning afriksdagens den 17 Maj 1871 gjorda underdåniga framställning, . täcktes taga i nådigt öfvervägande huruvida 1:0) hustru. som genom gåfva eller testamente åtkommit enskild egendom, må. der gifvaren det önskar, ensam råda öfver sådan egendom och afkomsten deraf; 2:0) förändrade stadganden kunna meddelas rörande betalning af makars gäld i det syfte, att hustrun må befrias att med sin enskilda egendom deltaga i betalning af andra mannens skulder än Nn för hvilka hon iklädt sig betalningsansvar; oc) 3:0) K. förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 må på det sätt ändras, att hustru, efter vunnen boskilnad, kan, der skäl dertill äro, helt och hållet frigöras från mannens målsman: skap och berättigas att förvalta äfven afkastningen af hennes enskilda egendom och hvad hon genom eget arbete kan förvärfva ; samt att K. M:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som för vinnande af ofvannämnda ändamål kunna erfordras ; af hr Philipsson, som tillkännager det han icke obetivgadt kunnat biträda den i utlåtandet förekommande motiveringen; samt af hr N. Petersson. Särskilda utskottet för bebandling af frågor rörande skogslagstiftningen har. afgifvit utlåtande (n:r 2) i anledning af motioner om förändrade straffbestämmelser i fråga om skogsåverkan, väckta inom Andra kammaren af hrr Fr. Malmberg och E. Dofsn; och har utgkottet hemställt, att riksdagen måtte för sid del besluta en författning, så lydande: Härigenom förordnas dels att öfverskrif ten till 24 kapitlet strafflagen hädanefter skall vara: Om åverkan medelst tillgrepp eller annorledes; så ock om olofligt jagande eller fiskande dels ock att 2, 3, 4. 5. 6, 7 och 15 22 i nämnda kapitel skola erhålla följande förändrade lydelse: 22. Hvar, som å skog eller mark, deri han ej eger del, och den han ej innehafver. eller eger rätt att nyttja. olofligen fäller träd, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller af växande träd tager ris, gren. nätver,. bark, löf, bast, ållon eller nötter; eller der olofligen tillgriper vindfälle eller annat sådant. som ej till bruk upphug; et eller beredt är, eller växande gräs eller torf: varde, der värdet går öfver fem riksdaler, straffad för snatteri, eller stöld. efter ty i 20 kap. skils. Går värdet ej öfver fem rdr: då skall han, för åverkan, straffas med böter, högst ett hundra riksdaler. eller fängelse i högst sex månader. 3 3. Förstörer eller skadar man uppsåtligen träd å annans jord i andra fall, än i detta kapitel omtalas : straffes för skadegörelse å annans egendom efter ty i 19 kap. skils. 42. Färdas man å annan skog eller mark och varder, för skada å resetyg eller af annat ofall, nödgad taga något af hvad der växer; gifve ersättning och vare från straff fri. 52. Den, som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkställer torfeller ljungFN TNE SARA På sin eldiga springare flög Viola fram öfver backar och kullar, lik en adjutant, som rider med order till de olika afdelningarna af en kämpande här. Men Violas stridsmän bade endast liorna till vapen, och de slagna skarorna buro icke förbannelser, utan välsignelser till sina besegrare. Rågaxen lägo der så feta och frodiga och liksom medvetna cm sitt eget värde. lagfart sökes, uppgifva ombudets namn och vi-. (Grefve Sparre och hr Philipsson hafval häremot regetverat sig och uttalat den åsigt