Aftonbladet – 2 april 1874, sida 3

tes känna i lnften, att hans herrskarinna nu ville ha honom spak och sedig. Efter några minuter for man fram mellan ett par väldiga popplar, hvilka utgjorde liksom ett par grindstolpar till det solida jernstaket, som i en halfrand omslöt den stora sandade och af sekelgamla lindar skuggade gården till Thoreforss. Dock, innan vi beskrifva det gamla hw set, fom snarare liknade en pittoresk del af en förfallen fästving än ena herrzårdsbyggnad, och som med sina två, ännu icke ragerade hörntorn lifligt erinrade om medeltiden, vilja vi med några ord förklara, hurn Viola kunde vara egarisnpa till det ståtliga, fast mycket illa medfarna herrezsätet. Efter den tragiska upplösningen af handelsbuset Winke och derefter följande kon kura, vid hvilken Inga och Viola beröfvade sig allt hvad de egde af kära smycken och enskilda konstskatter, för att, så mycket som på dem berodde, kunna tillfredsställa de uppretade kreditorerna; efter detta för. ödande tidskifte beredde sig de arma qvinNn på att med godt arbete förtjena sitt röd, Men öfver gamla mor Ingrids anlete strålade midt under olyckan ett ljust leende, liknande hoppets morgonrodnad, cch hon gick fram i dst ödelagda huset som en tröstens engel och hviskade endast ett hen lizhetsfullt: Blir nog bättre, när Göran Adler kommer. Dock, midt under dessa försök att hugsvala de förtviflande, insjuknade hennes älskade dotter i en svår nervfeber, en följd af de många skakningar hennes hjerta fött vidkännag, och när hon efter långa månadera lidanden och sväfvande mellan lif och död ändtligen lemnade sjukbädden, öfverfölls hon af ett så förkrossande svårmod, att läkarne länge fruktade en sinnesrubbning. Ingas fixa id6 var, att just hon var orsaken till all den olycka, som öfvergick familjen, genom sin brist på fasthet och !energi samt genom egitt fatalistiska öfver