Aftonbladet – 30 mars 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Etnologiskt. Negrerne och deras spridving. I Afrikan ska sällskapets i Berlin böll professor Vircbow nyligen ett föredrag om de svartas länder. Har anmärkte till en början, att man i allmänhe förestälde sig den jordyta, som beboddes af de svarta. alltför liten. Negerfolkens bostäder hvilka i Afrika sträcka sig fran Saharas södrs kant till buskmännens och bottentotternas land i söder. omfatta äfven det australiska fastlandet och den överld, som omgifver det. Mot öster utgöra Fidschi-öarne den yttersta gränsen. For. dom kallade man alla i Aunstralien lefvande svarta för Australnegrer, men genom närmare undersökning lärde man sig att särskilja först papuaerne på Nya Guinea och sedermera de -å kallade negritos, som bo på Filippinerna. Re: dan de naturforskare, som åtföljde Cook på hans expedition, iakttogo. att alla ögrupper. på hvilka man landsteg, voro vid kusten bebodda af en ljusare befolkning. under det att det inre landet hyste svarta invånare. Deraf slöto de, att de svarta voro ur-invånare, hvaremot man ansåg de ljusare ödoerne vara senare invandrare. Högst märkvärdigt är det. att de svartas länder äro de enda, der man finner apor och halfapor. som lik na menniskor. Af sådana känner man fyra slag. nemligen gorillan och chimparzen i Afrika samt orangutangen och gibbonen på Sunde öarne. I Amerika finns icke ringaste spår af dessa apor. som stå menniskoslägtet betänkligt nära. och man skall också der förgäfves söka efter svarta ur-invånare. Detta öfverraskakde faktum har man velat taga till bevis för den teori, som vill utleta menniskans och apans härkomst från sam ma urtyp. Man måste då vänta sig att finna, att de lägst stående negrerne bebodde samma länder som de högst stuende aporna, men detta är icke förbållandet. I Australien. de lägst stående negrernes länder. finns nemligen icke ett enda exemplar af de menniskolika aporna och halfaporna, och dessutom saknas der äfven alla mellanlänkar mellan menniskan och den lägst stående däggdjursklassen. hvilken i denna verldsdel är representerad af pungdjuren. Mot åsigten, att Åuswralnegrerne äro landets ur-invånare. ha nyligen tvifvel framkastats. Engelska språkforskare ha nemligen velat finna ett slägtskapsförhållande mellan dem och de stammar. som bo på Indiens södra spets. och geologer ha uppställt en hypotes om ett fastland, som en gång skall ha funnits. der Indiska oceanen nu ligger. Derifrån skulle då slägtskapen komma mellan de svarte, som bo öster om Indiska oceanen. och dem som bo vester om den. Det egentliga Polynesien, såsom man i våra dagar kallar Söderhafvets ögrupp, för att skilja den från Melane sien och Mikonesien, de ögrupper. som ligga norr och nordost om Australien. har en ljusare befolkning. som otvifvelaktigt är mer begåfvad än Australnegrerne, men likväl står på lika låg kulturgrad. som iovånarne i Europa stodo under stenåldern. Man fann hos dessa öboer hvarken jern eller brons, och till en del ha de änvu icke dessa metaller; deras redskap bestå uteslutande af trä eller sten. Äfven sjöfarten och skepps byggeriet lågo der i sin linda, ty ehuru det är otvifvelaktigt, att till och med de ostligaste öarne i Stilla hafvet ha blifvit befolkade från Sundaöarne, så fann man dock öfverallt de mest primitiva båtar. De polynesiska folkstammarnes brist på förmåga att höja sig till en högre kulturgrad har sin orsak i anatomiska hinder. isynnerhet i bufvudskålens egendomliga form. Professor Virchow slutade sitt föredrag med att återkomma till slägtskapsförhållandet mellan menniskan och apan samt förklarade, att den som kände sig lugnad af att anse sig såsom re presentant för en utvald klass af skapade varel —Lwe— ssvvvewemmwmt——— AL — so oo