Aftonbladet – 28 mars 1874, sida 3

ur. Allt var lif och rörelse på värdshuset Blå porten. Konsul Melcher hade stor middag för nägra af sina vänner och affärsbekanta med anledning af sin stora lycka att på en och samma dag ha erhällit en dansk och en holländsk orden. Han hade varit själen och den egentliga drifkraften vid uppgörandet af några handelstransaktioner till fromma för de främmande länderna, och dessas resp. regeringar belönade honom pu samtidigt. Den excellenemessige — såsom assessorskan kallade sonen — den excellensmässige konsuln stod der nu i salongen, något blek, men stolt och imponerande. Han mottog med sin uteökta förbindlighet de många anländande gästerna, at hvilka ett par voro kraschanerade. Sjelf bar han sina tre ordånar på sitt höghvälfda bröst, ty vi ha ju icke glömt att han redan förut erhållit Hederslegionen. s Nu kan det då omöjligen dröja lävge förrän han också kniper sig Nordstjernan, hvisksde en gäst. Märkvärdig karl är han ändå, hvad man än må säga på hans bak, och obegripligt att det kan hänga ihop med så många jern i elden, hviskade en annan, Jag är rädd för att han indåibland tycker sin halsduk liksom strama liten smula, eller någonting sådant der snarliknande, inföll en tredje i gäckande ton. Ty svindlare är han och svindlare blir han trots all sin numera så högt beprisade stadga. Jo, du är en skön pojke! återtog gästen nr 1. Du är hans gäst, och du wWitzar med sånader ärekränkande ord. Tänk om vi två skulle vara rapportörer! Jag betackar mig-, inföll n:r 2. Men nog var yttrandet liten smula strängt at en gäst, som ämnar dricka sin värds viner. Eller herrarnes fortaatte n:r 31 sin gäekande ton, Jag har tagit min Matts ur ur skolan, men herrarne ha blindt förtroende, och de blinde få skylla sig sjelfva, om de stöta emot emot, när de försmätt en väns