Aftonbladet – 28 mars 1874, sida 2

OESUOSIOEEENN EK SRRER SENOR STESRDEPReRN Re See STOCKHOLM den 28 Mars. Idea om upprättandet af ettinternationelt skiljedomstolssystem, hvarigenom för framtiden alla konflikter staterna emellan skulle kunna biläggas utan svärdslag och hvari genom obrytbara fjettrar skulle läggas på begäret efter landvinningar, tyckes icko ha burit några synnerliga frukter i tillit och förhoppning om annalkandet af en evig verldsfred. Tvertom rustar man på alla håll med en ifver och omsorg, som visar huru skeptisk man är med afseende på krigets undvikande för en längre tid. Detta gäller icke blott de stora staterna, utan äfven åtskilliga nindre, som hafva en dyrköpt erfarenhet af hvad det vill säga att ickei tid ha beredt sig för ofridens och kampena dagar. Dessa småstater rikta nu, varnade af de anledningar till konflikter, som på en mängd håll förefinnas, sina krafter på anskaffandet af medel att värna sin sjelfständighet och att icke stå värnlöst prisgifna åt första och bäste eröfrare, som kunde få behof af hela eller någon del af deras om råde för att afrunda sina gränser, för att undanrödja en tagg, som tränger för djupt in i hans kött, för att skaffa sig örlogsham nar eller något dylikt. Ett talande bevis på denna uppfattning lemnar Nederländerna, hvars representation sedan någon tid sysselsatt sig med ett af regeringen framlagdt förslag om att inrätta ett öfversvämningssystem och att koncentrera landets försvars medel i norra delen at landet. Icke blott den allmänna meningen, som trots de fred liga försäkringarna från Berlin hyser all varliga farbågor för den stora militärmak tens agressiva tendenser, är gynsamt stämd för förslaget, utan äfven representationen är benägen att antaga detsamma. Enda svårigheten är, hur man skall ersätta personer, hvilka ega jord på de sträckor, som kunna komma att sättas under vatten; men man är beredd att äfven med stora uppoffringar å statens sida lösa denna svårighet och der sympati, hvarmed regeringers förslag blivit mottaget, vitnar om det nederländska folket öppna blick för tidens kraf och om dess be redvillighet att, kosta hvad det vill, häfda föl, olinlng som ett fritt och sjelfständigt olk. Medlemmarne af yttersta venstern ifranska nationalförsamlingen framlade den 23 dennes pä nationaltörsamlingens bord en resolution om församlingens upplösning. Ra solutionen förklarar, att sedan Juli 1870 och efter regericgsombytet af den 24 Maj hade valen ständigt lagt i dagen de republikanska åsigternas växande intensitet i landet. Under denna tid hade 170 val blifvit företagna i 67 departement, hvilket utgör tre fjerdedslar af Frankrike. Resolu tionen tillägger: Dessa manifestationer berättiga icke vissa politiska partiers anfall mot den allmänna rösträtten. De böra tvärt om tjena till att påminna församlingen om alla fria länders lag och utgöra ett vädjande till henne att bana väg för allmänna val för att dermed göra ett slut på den emellan församlingen och landet rådande oenigheten. Allmän rösträtt är den nationella suveränitetens lagliga och fredliga verktyg, den utgör grundvalen för Frank rikes allmänna lag och äro den enda grun den för ordning och stabilitet. Resolutionen innehäller tre artiklar. Art. 1 föreslår, att befallning skall utfärdas om att allmänna val skola hållas den 28 Juni 1874 Art. 2 föreskrifver att valen skola verkställas enligt nu gällande vallags föreskrifter. Art. 3 stadgar, att den nuvarande församlingen skall upphöra att existera den 15 Juli. Bland undertecknarne af resolutioaen äro Gambetta, Ledru Rollin, Challemel Lacoar, Peyrat och Barodet. Franska regeringen har enligt ett för par dagar sedan ingånget telegram vunnit en ny parlamentarisk seger, derigenom attförslaget att förlänga de fungerande municipalrådens funktionstid bliivit antagen med 384 röster mot 45. Som redan förut är or taladt skulle nemligen detta förslags förkastande hafva ledt tiil, att den 30 April nya municipalrådsval bliivit företagna öfver hela Frankrike, hvilket regeringen till hvarje pris ville undvika, förrän den nya i kon servativ anda affattade lagen blifvit antagen Som vi förut sagt, skulle helt säkert icke :