Aftonbladet – 26 mars 1874, sida 3

förvandlas till ett stort dårhus, hvilket vorefallet, om det rasade mot sig sjelf genom att gå till så ytterliga konseqvenser, som hr Kolmodin föreställt sig. För ötrigt ville tal. fråga om man sett att den administrativa makten i det parlamentariskt styrda England eller ens i det republikanska Amerika öfvergått i representationens händer. Hvad nu slutligen sjelfva frågan angår ur konstitutionel synpunkt, viile tal. erinra derom att anslaget på första hufvudtiteln, ehuru ett ordinarie anslag, varit ifrågasatt till nedsättning. utan att någon bestridt riksdagens formella ratt att göra en sådan. Om riksdagen kunde göra detta, men ej indraga lönen för den öfverflödiga presidenten i kommerskollevium, så önskade tal. att man visade honom den grundlagspagraf, som innehåller ett så absurdt stadgande. Han trodde vidare att regeringen ingenting vunne genom upprepandet af dessa retsamma tvister med representationen och påminde i detta fall om det patetiska motstånd, som regeringen vid 1868 års riksdag gjort, när indragningen af handelsoch sjöfartsfonden var på tal, och om dess reträtt året derpå. Trodde någon att detta varit till gagn för regeringen? Eller trodde någon, att. om hon nu upprepade samma manöver, hon då icke skulle få skal att med Gableutz utropa: Jag viker för öfvermakten, emedan jag icke vill exponera mina trupper, ehuru med det tillägget: Det var illa att jag blottställde mina trupper för reträtten. Den förmodan hr Treffenberg uttalat, att man redan under sammanträdets lopp skulle få höra civilministern uttala sin hållning i frågan, besannades. Statsrådet Bergström uttalade såsom sin bestämda åsigt att riksdagen icke eger rätt att ensidigt indraga ordinarie anslag. Beviset härför vore att söka i 89 3 R. F. En sådan indragning innebure ett försök att på omvägar erhålla hvad man ej på annat sätt kunde förskaffa sig, nemligen andel i den administrativa makten, som af erypdlagen blifvit konungen allena förbehållen. Man hade talat om de vådliga följderna för regeringen af att vägra att ställa sig riksdagens beslut i detta fall till efterrättelse, men ändock vore det statsrådets fasta föresats att tillstyrka K. M:t att ogilla riksdagens beslut samt att anbefalla statskontoret att fortfarande utanordna de ifrågavarande 6000 kronorna. Grefve Posse ansåg frågan om huruvida riksdagen egde rätt öfver de ordinsrie anslagen vore en gång för alla afgjord, ty hvad än anhängarne af K. M:ts veto mot riksdagens beslut i dylika frågor ha funnit grundlagen innehålla, alltid eger dock riksdagen rätt att afslå bevillningen till sista skillingen, och de ordinarie utgifterna kunna ej fyllas med de ordinarie inkomsterna. Flere föregående riksdagar hade ock begagnat sig af sin indragningsmakt och under de gamla ståndsriksdagarne böjde sig regeringens rådgifvare under riksdagens vilja, och någon fara häraf ansåg tal. icke kunna uppstå. Den nuvarande civilministern tycktes dock anse att fosterlandets väl fordrade att regeringen skulle slå till. Hr Kolmodin hade fruktat för att riksdagen skulle bli enväldig om den skulle få någon rätt öfver de ordinarie anslagen, men, sade tal., faran är lika stor för att konungamakten skall bli detsamma om hon finge oinskränkt rätt öfver nämnde utgifter. Härmed var den egentliga diskussionen i förevarande fråga afslutad. De öfrige talarne, som uppträdde, eller frih. Ericson samt hrr Key och Jens Pehrsson hade intet nytt i sak att anföra och de smärre skärmytslingar, som egde rum mellan de talare som i det föregående yttrat sig, berörde föga de stora hufvuddragen af debatten, och inverkade kanske ännu mindre på det beslut, hvartill kammaren kom vid denföretagna voteringen. I densamma bifölls utskottets hemställan med 112 röster mot 55, hvilka voro för hr Kolmodins förslag. Vid början af Första kammarens förmid dagsplenum i dag föredrogs ett från An dra kammaren inkommet protokollsutdrag öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande nr 12 angående skiljedomar för internatione!la tvistefrågor, hvarjemte upplystes, att Andra kammaren godkänt utskottets hemställan. I anledning häraf uppträdde grefve af Ugglas med den förklaring, att såvida ej seden inom Första kammaren alltid varit att till kammarens tillfälliga utskott remittera inkomna ärenden af ifrögavarande slag, skulie han pöyrkat frågans handläggning nu genast, enär saken torde vara klar och tydlig. Då hr wv. Gegerfelt skyndade att acceptera förutsättningen för denna äsigt och anhöll, att ärendet nu måtte bebandlas, replikerade grefve af Ugglas, att så väl contumen som aktniogen för medkammaren fordrade remiss till tillfälliga utskottet, Hr v. Gegerfelt invände, att För de öfriga punkter under sjette huf vadtiteln, hvilka i tisdags afgjordes af Andra kammaren — under öfver 8 timmars sammanvaro på f. m. och qvälien hunno blott 13 punkter å denna hufvudtitel genomgås — nödgar oss utrymmet att till i morgon, i ett sammanhang med hvad i öfrigt rörande denna hufvnodtitel blifvit be stimdt, uppskjata vår redogörelse. grundlagen icke lemnade föreskrift härom och en sedermera uppträdande talare, hr Ryden, ville tro kammaren om att vara nog siostruerad för att till behandling före: taga frågan i dess så tillräckligt utredda skick; men å andra sidan framhölls af hr v. Koch och frib. Sprengtporten, att ej alla kammarens ledamöter torde hunnit sätta sig in i ämnet, och för öfrigt rätt många ej ännu anländt till detta plenum. Kammarens beslut blef, att trågan skulle till tillfälliga utskottet remitteras. — Under fortsättningen af sammanträdet har behand lats utlåtandet angående sjunde hufvudtiteln. De fyra första punkterna i detta ut låtande godkändes utan öfverläggning, då deremot vid 5:te punkten (om ny stat för tollverkets tjenstemän) uppstod en debatt, som slutade med, att utskottets förslag bifölls vid votering och med 64 röster mot 21, hvilka sistnämnde utföllo för återreminas, Andra kammaren fortsätter, ännu då detta nedskrifves, behandlingen af sjette hufvudtiteln. Båda kamrarne sammanträda äfven kl. 7 i afton. Rättegångsoch polissaker. — Mordbrand. I förgår natt kl. mellan 11 och 12 utbröt eldsvåda uti huset np:r 3 Svarfvaregränd inom Maria församling, hvilket nedbrann till grunden jemte en med honineshuset sammanbhved nuthnslänga inne