Aftonbladet – 26 mars 1874, sida 3

LILL OMIegICIinA al CMPCLSYGIREN. MLGUSTÄMEV Alströmer talade mot hvarje indragning af ett ordinarie anslag. Hr Wallenberg ville säga några ord om kommerskollegium. Detta embetsverk är bland alla det långsammaste, men regeringen hade varit döf för alla rop om indragning. Man säger visst, att så och så många mål handläggas af kommerskollegium, men hur vigtiga äro väl de flesta bland dessa mål? Och regeringen är öfverhopad af göromål, säger man. Ja, men den dra ger också öfver sig allt möjligt. Det är just från regeringens sida man ställt frågan på dess spets genom att säga, att antingen skall kommerskollegium qvarstå oförändradt, eller också skall det bort. — Hvad den konstitutionella frå san anginge, hade hr civilministern sagt, att om man än indroge anslaget, så skulle K. M:ttaga det ändå, och tal. såg derför alls ingen fara i att bifalla utskottsförslaget. Hvarför skall man anslå lön åt en tjenst, som ej fiunes till — och det är ju förhållandet med presidentplatser, som stå lediga? Det så länge tillämpade tillsvidaresystemet borde dock taga slut; och blott för att komma från ord till handling — icke för något annat — ville tal. med sin röst bifalla utskottets hemställan. Hr Nordström önskade logik i tankegången — ifven vid grundlagens tolkning. När konungen, efter att ha erhållit riksdagens anslag, inrättade en institution, stode densamma under konung!? och riksdag gemensamt. Grefve Henning Hamilton anmärkte, att om regering eller riksdag ville ensidigt tillämpa enskilda delar af grundlagen, man snart skulle befinna sig i konstitutionelt upplösningstillstånd; förhållandet vore det, att riksdagens beskattningsrätt inskränktes af orundiagen. Båda de sistnämnde talarne instämde i hr von Geijers yrkande. Frih. Sprengtporten och hr Caspersson talade förfrih. Funcks förslag, hvaremot hr Wern förordade rent af slag å momentet. — Med mycken värma uppträdde grefve Axel Mörner för utskottets förslag. En talare hade sagt, att grundlagen icke kunde tolkas efter ordalydelsen, men detta vore tvifvelsutan ett vågadt påstående. Åfvenledes hade yttrats, att riksdagen i vissa fall eger bevilja medel, men ej bestämma aet ändamål för hvilket de skola användas; emellertid vore tydligt, att när medel anslås, de äfven måste anslås för ett visst ändamål. Om riksdagen släppte ur händerna sin beskattningsrätt, vore detta ett hugg, riktadt mot svenska folket. Etter diskussionens slut antogs till progositjön bifall till frih. Funcks förslag, och vid sedermera anställd votering om kontraproposition erhöll yrkandet om atslag 74 röster, då deremot förslaget om bifall till momentet endast erhöll 36. I den slutliga voteringen afslogs momentet med 56 röster mot 52, som således utföllo för frih. Funcks yrkande. I 13:de punkten hade utskottet afstyrkt det af K. M:t begärda dyrtidstillägget för 1874 åt tjenstemännen vid rikets ekonomiska karteverk. På yrkande af grefve C. G: Mörner och hr Almqvist beviljades emellertid utan votering ansla get. I 16:de punkten mom. b var likaledes afstyrkt dyrtidstillägg för 1875 åt vissa landssekreterare. Frih. Funck yrkade bifall till sin reservation, enligt hvilken ?,, af det äskade beloppet skulle beviljas åt de i den k. propositionen uppgifne landssekreterare. Samma åsigt förfäktades af hrr Stråle och Asplund. Hr v. Koch förordade bifall till ett af åtskilliga reservanter afgifvet förslag, som blott innehöll beviljande af 4, af det äskade beloppet, men icke någon uppgift på de landssekreterare, som skulle erhålla Tlönetillökningen; dock ansåg tal., att beloppet skulle anslås åt de svagastaflönade. Grefve af Ugglas och hr C:rl Ekman förenade sig om detta yrkande. Utskottets hemställan förordades af frib. Beck-Friis och frib. v. Essen, hvaremot endast grefve H. Wachtmeister uppträdde för bifall till K. M:ts proposition. Vid voteringen erhöll frih. Funcks förslag 47 röster mot 44, som tillföllo hr v. Kochs. — I öfverensstämmelse härmed bifölls vid 17:de punkten mom. b frih. Funcks reservation, som tillstyrkte anvisande af 7200 kronor såsom dyrtidstillägg för 1875 åt vissa landskamrerare. Med afslag å utskottets hemställan i 19:de punkten mom. a biföll kammaren reservanternes förslag angående tillfällig löneförhöjning för år 1874 åt länsnotarier och landskanslister. Kammaren afslog utskottets bemställahi25:te unkten mom. 8 och 9 samt godkände i stället . Mits förslag angående tillämpning redan för 1874 af de föreslagna bestämmelserna om förtjenstoch ålders-tillägg samt förhöjd inqvarteringsersättning åt jernvägstjenstemän, äfvensom K. M:ts förslag angående tidpunkten, från hvil ken de två yngste öfverdirektörerne vid-statens) jernvägar få bertikna förtjenstoch ålders-tillägg. Hrr Troilius, frih. Beck-Friis, grefve C. G. Mörner m. fl. hade yttrat sig för bifall till det k. förslaget. Om ytterligare nämnes, att utlåtandets 57:de punkt återremitterades på formella skäl, så behöfver endast tilläggas, att kammaren biföll utskottets förslag i alla öfriga punkter. I tisdagsnumret af vår tidning redogjorde vi för det beslut, hvartill Andra kam maren kom i fråga om bankovinstens användande, och ha i dag att redogöra för behandlingen af de då medhunna punkterna under Sjette hufvadtiteln. Den vigtigaste af de frågor, som förelågo och den som gaf anledning till den intressantaste och på samma gång vidlyftigaste diskussionen, var den om kommerskollegium och dess indragning, hvars nödvändighet på det klaraste lades i dagen af frih. von Schulzenheim. Han visade att detta verk vore det första, som vid en förestående organisation vore moget för indragning, och regeringen hade till och med låtit förstå, att hon icke skulle ha något emot en indrag ning, blott ett nytt departement inrättades, så att civildepartementet ej blefve alltför öfverho padt med göromål. Men tal., som visserligen ansåg ett nytt departement vara af behofvet påkalladt, framhöll dock att, oberoende af detta, kommerskollegii indragning lätt skulle låta sig göra. En byrå för patentfrågorna och bergsärendena vore allt som i första rummet behöfdes. Genom att uprläsa och granska en del af instruktionen för kommerskollegium, visade tal. att kollegii göromål voro dels antiqverade. dels bortfallna, dels ock kunde utan svårighet och tidsutdrägt öfverflyttas på andra myndigheter eller den omnämnda byrån. Af allt dettafram-: går otvetydigt, att en indragning kan ske; och kommerskollegium är ock det bland de öfriga kollegierna, med hvars indragning början bör ske. Men denna indragning bör så försiggå, latt man hos K. M:t anhåller om en förändring daf kollegii arbetssätt. Detta hvad som rörde den ekonomiskt-praktiska sidan af saken. Tal. öfvergick derpå till den politiskt-praktiska sidan, Toch der stötte man, sade han, genast på en falsk grundsats, den nemligen, att riksdagen ej skulle ega rätt att indraga ett ordinarie anslag. Denna I grundsats egde intet stöd i grundlagen, förklarade tal., som vidare framhöll huru svårt. ja omöjligt, det vore att tppdraga någom skilnad mellan ordinarie och extra ordinarie anslag, i det d3 förre under tidernas lopp omärkligt utvecklat sig ur de senare. Han var derföre af den -låsigten, att riksdagen häri hade rätt att utan skr. pler fritt besluta, och tillstyrkte derföre bifall till utskottets hemställan. Men detta gjorde ej hr Treffenberg, som derefter erhöll ordet. I ett längre anförande granskade han frågans konstitutionella sida, eller den hurnvida riksdagen egde rätt att sidigt .Jindraga ett ordinarie anslag, dervid drifvande den satsen att riksdagen icke egde en sådan rätt. Ty icke, sade han, hjelper det dem som hysa en motsatt åsigt, att de förklara. att frågan redan är afgjord derigenom, att riksdagen redan förut indragit dylika anslag, eller att komma fram med sådana påståenden som att i grundlagen intet förbud finnes för en dylik åtgärd: å att en sådan rätt ej blif it