Aftonbladet – 24 mars 1874, sida 2

strument, som han lyckats erbålla under on resa i Finland förlidet år. Dr Montelius förevisade en dyrbar samling nordamerikanska fornsaker af sten, som prof. Nordenskiöld nyligen erhållit. Dr Broberg fäste upptärksarmlet på några ät de, ävarlefto al våra hedniska förfäders tppfattning ;al naturen, som ända till våra dagar bibehålls. sig i folktron, och redogjorde dervid särskildt för gnideld, slagrata och dylika andra vidskepliga bruk. Åtta nya inländska ledamöter invaldes. sn — Arkeologiska kongressen. I gårdagens Paosttidning meddelas: Med anledning af en.i tidvingarna förekommande notis, att hrr Topelius, Åhljvist, Bomansson; Freudenthal och Aspelin blifvit kallade tll medlemmar i denna kongress, torde den rättelse böra meddelas att de nämnda herrarna blifvit kallade till korresponderande medlemmar af organisationskomiten. Till ledamot af kongressen kallas ingen, utan står det enhvar fritt att dertill anmäla sig. Bland utländingar som tnder de sista dagarna anmält sig kunna nämnas: prof:r Rygh i Christiania, justitierådet Herbst i Kjöbenbavn, fröken J. Mestorf, öustos vid museuik i Kiel, förste grufingeniören Berchem i Nas mur, prof:r Castelfranco i Milano, medletimarna af franska institutet de Quatrefages och Desnoyers, de frejdade fornforskarna 4. Bertrand och G. de Mortillet i S:t Germainen-Laye, hrr Anatole de Barthelemy, Paul Broca, A. Hovelacque, RBeboux, Girard de Rialle, Leguay, Hamy, C. Beinwald; A. Rhong, Collomb och Hebert i Paris, A. de Marsy i Compi6egne, Cotteau i Auxerre, grefve Gaston de Laporta i Aix (Provence), departementsprefektenmarkis de Nadaillac i Pau m. fl. — Stora teatern. I ett bland Aubers mästerstycken, Hälften hvar, gjorde fröken Östberg i går såsom Carlo Broschi sin andra debut å lyriska scenen. Från den artistiska ståndpunkt, hon såsom Anna (i Friskytten) visat sig innebafva, har den unga sångerskan med denna nya uppgift tagit ett högst betydande steg framkt. I musikaliskt hänseende uppfattar och återgifver hon partiet med flärdlöst, osökt behag och den fullständiga säkerhet, hon genom förträfflig skola och samvetsgrant studium förvärfvat, gifver henne rådrum att åt hvarje detalj förläna dess rätta betydelse och värde. Såsom skådespelerska iakttager hon äfven ett från öfverdrifter och matthet lika fritt konstnärligt lagom, som kanske dock skulle vinna i intresse om något mer skalkaktighet här och hvar finge göra sig gällande. Den nästan fullsatta salongen egnade debutanten allt igenom varmt erkännande och det lifliga bifallet var denna gång fullt rättmätigt. Hr Arlberg gaf nu såsom alltid en intressant och karakteristisk fromställning af konung Ferdinand, fröken Söbrling sjöng Casildas vackra parti med mycken talang och hr Uddman var en genomkomisk Gil Vargas. Ätfven hr Torsslow (Rafaöl) ådagalade i sin roll mer än vanligt lif och rörlighet, ehuru han tyckes förbise den tjusande melodiska skönheten hos den romans, som inleder operan. Fröken Saxenbergs framställning ef drottningen motsvarade ej de förhoppningar man kunnat grunda på hennes i Ortruds parti ådagalagda framsteg, och hennes utförande af talrollen var särskilt allt för kallt och likgiltigt. Kapellet, som anfördes af hr Norman, gaf med gynnerlig omsorg de utsökt fina orkestersatser, som äro att räkna bland operans glansnummer, — —