Aftonbladet – 21 mars 1874, sida 2

Skandinavisk-etnografiska samlingen. I. Om vi icke fruktade att för länge taga våra läsares tålamod i anspråk, skulle vi söka ådagalägga, att hr Hazolii samling äf ven kommer att få och redan har ett stort vetenskapligt värde. För den händelsen att någon skulle tvifla på detta vårt påståenda, bedja vi att få hänvisa till fornkunskapen och hans historia såsom i flere fall upplysande. När man i vårt land först bör jade taga vara på och samla fornsaker: gamla. stenyxor och arbetade benstycken, förroatade bronsoch jernsvärd m. m. d., som legat flere hundra år i jorden, så var det ingen, som ens drömde om, att i detta, en: ligt den tidens värdemätare, onyttiga skräp, låg dold en vetenskap, som nu frisk, stark och ungdomlig drager allas blickar till sig och räcker eu kraftigt hjelpande hand åt konsten, historien, språkforskningen och flere andra vetenskaper. Men icke kan den aflägsna forntiden lära oss allt eller ens det väsentligaste af hvad vi önska veta oni vårt lands innebyggare. Den stora och vidsträckta vetenskapen om menniskan såsom individ och samhällsmedlem omfattar jämväl senare tider, vår egen samtid inbegripen. Den skandinavitk-etnografiska samlingez kan blifva en utgångepunkt och en guld. grufva för ett djupgående antropologiskt och etnografiskt studium. Redan nu kupna vi genom ett uppmärksamt betraktande af dessa föremål, ordnade efter de landskap, från hvilka de äro hemtade, göra synnerligen lärorika iakttagelser: vi märka, act särskilda landskap och landsdelar, midt i en vexlande mångfald, förete vissa typiska egenheter; vi skönja öfvergångsformer, som förmedla olikheter, hvilka vid första ögon kastet synas fullkomligt oförenliga. Och hvilka lärdomar gifvas oss icke i afseende på folkets vanor, seder och hemlif, förmögenhetsvilkor, de särskilda orternas klimatiska förhållanden o. s. v.! Hvad särskildt klädedrägterna vidkommer, torde dessa hafva mer att säga oss, än man nu varli gen föreställer sig, ja t. o. m. i fråga om odlingens utbredning i vårt land och frändskapsförhållandena emellan särskilda landsdelar m. m, torde de förtjena att få ett ord med i laget jämte fornsakerna, de historiska uppgifterna och språket. Huru kommer det sig t. ex., att vi träffa allmogedrägter, som äro egendomliga för ett visst landskap, ett godt stycke inuti ett annat, som för öfrigt har en helt olika klädedrägtstyp, under det på andra håll i detta afseende stora olikheter visa sig på ömse sidor om en landskapsgräns. Hvarför äro t. ex. bruddrägterna så brokiga och mångskiftande i den ena trakten, så enkla och smakfulla i den andra? Hvarför håller en viss socken, ehuru hon ligger i granskapet af en stad, så envist på sina gammaldags klädedrägter, under deti kringliggande socknar, som hafva vida mindre liflig samfärdsel med städer, en modern drägt länge varit i bruk? Hvarför bruka karlarna somligstädes tröjor, i andra nejder jackor eller rockar? Hvarför användas — träskor allmänt i den ena provinsen, aldrig i den andra, ehuru alen växer lika ymnigt i dem båda? Sådana och vida mer betydelsefulla frågor kunna framställas snart sagdt i oändlighet, och man gör illa, om man anser dem ovigtiga, ty de syfta dock till ett bögt mål, gen en fullständig kännedom om vårt olk. Men såsom gamlingens namn angifver, är hon ämnad att jämväl inrymma föremål från broderlanden. Hvar och en, som känner de skandinaviska folkens nära. frändskap med hvarandra, skall finna denna anordning riktig. Särskildt hvad de fordom danska landskapen vidkommer äfvensom för hela den till Norge gränsande delen af riket varder det af allra största intresse att kunna anställa jämförande granskningar. Äfven åt andra håll, der svensk odling blifvit utbredd och bevarad, har dr Hazelius riktat sina blickar. Det säger sig sjelf, att Finland dervid i främsta rummet varit åtanke. Men äfven bland Estlands allmoge finnas svenska minnen i både kläde-l lrägter, bohagsting, arbetsredskap, lefnads vanor och språk, bibehållna med en trohet, som väcker vår stolthet och glädje. Med hjelp hufvudsakligen af arkivarien C, Bussvurmi Reval, hvilkens värdefulla arbete Eibofolke oder die Schweden an den Kisten Ehst lands und auf Runö torde vara bekant för nänga af våra läsare, har dr Hazelius lyc rats anskaffa och med sin samling införifva ett ganska betydligt antal af hvarje: 1anda föremål från nämnda provins. Vi hafva sökt att från vår ståndpunkt emna några antydningar om den skandinarisk etnografiska samlingens betydelse. Mycet vore att tillägga; ty visserligen kan lenna sak skådas från flere sidor. Hurn nan än betraktar henne, skall hon alltiä