Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 3

1 orrigt markKliga innenall biaraga act sprida ljus öfver hans personlighet. Artur Hazelius. IL Stockholm den 7 Okt. 1823. — — Jag ser nog att våra banor komma att blifva ganska olika i anseende till den individuella beskaffenheten, ehuru de i grunden visst blifva desamma: — och detta är en följd af det, hvartill Gud genom pennin gar och en vidsträcktare yttre verknings krets kallat dig. Som jag icke känner de närmare och speciellare dragen af det sätt, hvarpå du tänker lefva, skall jag i stället för dig nämna, huru jag tänker inrätta för mig. Välmåga, helsa och trefnad finns blott, när tänkesätten och känslornas beskaffenhet hafva sitt fullkomliga motstycke i de fysiska göromålens beskaffenhet, Så är jemnvigt mellan subjekt och objekt. TIdealiteten har då en ren realitet att hvila på, såsom sin verkligen trofasta bild, liknelse och fägnad. Åro id6erna obetydliga, beböfs för jemnvigten ett obetydligt qvantum af fysiska göromål. Derföre bär det vanliga herrskapslifvet sig ganska bra, emedan vanligtvis deri herrskar lika litet ande som natursysselsättning. Det nu varande bondelifvet (på de trakter nemligen, der gudsfruktan och en ädel tro ej mera finns hos bonden), bär sig mycket sämre, ty der är ett stort qvantum naturgöra, och ingen ande. — Derat kommer allt det otrefliga, barocka, ledsamma, ofta på en gång narraktiga och sorgliga, man finner hos den s. k. bondlurkigheten. Derat ligger i hvarje bonde doid en oändlig håg att komma sig upp och blifva herre, om han kan, — hvilket väl hos honom är ett missförstånd om sig sjelf, men hvilket, rätt fattadt, betyder, att hans myckna natur åtrår ande — så pasz att den kan få jemnvigt och trefnad. Likaså kräfva id6erna, ju djupare och sannare de äro, allt mera verklig, sann och handgriplig natursysselsättning. Detta kan du äfven använda såsom en proba på lärdt folk. Träffar du en person, som har myc: ket kunskaper och talarför dig en mängd idker, men han icke har ett bestämdt kraft efter naturgöra — så var viss, att han kan vara en högst kunnig, nyttig och bra karl, kan veta tusende idker — men ibland dem finns icke en enda djup, ej en enda af verkligen frisk och stor sanning. Om en sådan person är ärlig, så är han högst aktningsvärd för sig — men han är af annan art: han befinner sig ej i den bana, dit det besynnerliga ödet dragit oss. Jag skall hafva ett hem ph ett ställe afsides på landet. Fullt tillräcklig utkomst, ja välmåga, i mat, dryck och kläder. Stället ej större i jordomfång, än att jag, min hustra och nägon till måhända i egna personer utföra göromålen. Två rum eller tre — ty vi skola arbeta i samqväm. När man börjar med smått, är risken ingen och hvarje påökning en glädje: börjar man istort, kan faran möjligtvis vara betydlig, och hvarje indragning är hemsk. Stället kan vara rätt litet och ändå tillräckligt, så snart man ej har arbetare, som äta upp afkastningen samt man genom dessa förtjenster, som from treflighet icke vedersakar, vet att öka den inkomst jordlappen gifver. Min hustru väfver och syr kläder både åt oss och äfven till salu. Hvad mig beträffar, långt ifrån skam, skall det utgöra mig en källa till glädje att måla, spela fiol etc. etc. för bönderna. En person med några färdigheter och en smula kunskap kan göra dem hvarjehanda bistånd, som är välkommet, och som betalas, sällan med pengar, men med anvat hushållsbiträde tillbaka, Det att få tjena och vara undergifven är en himmel för mina önskningar. Jag har väl skaffat mig så mycket penningar, att jag ej behöfver allt detta för lifsuppehället (jag fann detta vara en angelägen reservtrupp bakom ett företag af denna nyhet), men jag vet; till följe af min naturs inre