Aftonbladet – 20 mars 1874, sida 2

gas dock periodiska skrifter af vetenskaplig, artistisk, industriel eller kommerciel natur. 4 Ansvarige redaktören för en periodisk skrift är skyldig att mottaga och oförändradt återgifva hvarje rättelse eller vederlägning, som tillställes honom af myndigheter eller enskilda personer till svar på artiklar i något föregående nummer. Vederläggningen, som skall våra undertecknad, får endast vända sig kring fakta; den skall offentliggöras gratis, men den får icke öfverstiga det utrymme, som den besvarade artikeln intog; det öfverskridande utrymmet skall betalas ien-l: lighet med tidningens vanliga annonspris. : Om icke redaktören vill emottaga berikti-: gandet, skall den domstol, till hvilken den : klagande har att vända sig, gifva utslag, mot hvilket icke vad gifves, inom tjugufyra timmar. Regeringen i hvarje stat skall utse vederbörande myndighet för pressangelägenheter. Beriktigandet skall offentliggöras i först utkommande nummer efter det begäran derom blifvitframstäld. Litografierade,metallografierade, autografierade korrespondenser, om de äro afsedda att förse redaktionerna med underrättelser, äro icke underkastade dessa stadganden. Till pressmyndigheten skall öfverlemnas ett nummer af hvarje publikation, som är bestämd att blifva offentligt anslagen eller att säljas på gator och på offentliga platser. Det ställe, der anslag får ske, skall anvisas af pressmyndigheten. Offentliggörandet af anklagelseakter eller af handlingar i kriminalprocesser är förbjudet före rättegångens, slut, så vidt icke handlingarna blifvit offentliggjorda på domstols befallning. Hvarje öfverträdelse af föreskrifterna angående offentligt anslående eller offentliggörandet af rättegångshandlingar straffas med böter af 1000 mark och fängelse till högst sex månader. Detta straff kan äfven tillämpas på den förläggare eller utgifvare, hvilken som redaktör uppgifver en person, som icke är intresserad i redaktionen, eller hvad man vulgärt kallar en ansvaring. Ansvaret för en brottslig artikel återfaller i främsta rummet på ansvarige redaktören, sedan på förläggaren, derefter på boktryckaren och sist på expeditören eller försäljaren af skrifter; men hvarken redaktören, förläggaren eller boktryckaren är förbunden att uppgifva författaren till den brottsliga artikeln. — Pressförbrytelser straffas med 1000 marks böter eller högst sex månaders fängelse. Här ofvan nämnda personer kunna dock icke ådömas ansvar, så snart de uppgifva författaren till den brottsliga artikeln, förutsatt att denna person kan träffas af rättvisan. Konfiskation af en tryckt skrift kan icke ega rum, om här ofvan nämnda materiella vilkor blifvit uppfyllda (uppgifvande af redaktörens namn, bostad o. 8. v.) Den kan endast ega rum på grund af domstols utslag och om skriften innehåller något som kan hänföras under strafflagen. Socialdemokraterne hafva under förflutna veckan i tyska riksdagen framstält åt skilliga förslag, hvilka dock icke ledt till de åsyftade resultaten. Det ena af dessa förslag angick en petition om upphäfvande af den paragraf i strafflagen, som stadgar straff för barn under tolf år; här begärde I socialdemokraterne, att staten, i stället för latt straffa sådana minderåriga, skulle taga sig af dem och inackordera dem hos hederTliga familjer. Klerikalen Windborst ville licke ansluta sig till petitionen, men när made sig icke obetydligt densamma, hvaremot Lasker bestämdt afrådde ifrån allt I understödjande at dylika omogna förslag, lenär detta icke var ett förhållande, som -Istaten kunde befatta sig med, och man verkligen icke kunde hemställa till rikskanslern, om han icke i en handvändning I ville lösa den stora sociala frågan. För slaget förkastades också utan någon vidare diskussion. Det andra af socialdemokraternes förslag gick ut på, att Bebel och Liebknecht skulle frigifvas ur fängelset på grund deraf, att valmännen blefvo förorättade derigenom, att de höllos aflägsnade från riksdagen. Waltheich förklarade rent ut, att socialisterne icke trodde på . domrarnes oberoende, enär de valdes på llifstid af regeringen, och att man icke , kunde vänta rätt för icke egande, så länge juryerna uteslutande toges från de egande .) klasserna. Förslaget understöddes at Evald iloch Kryger, hvilka båda fäste uppmärk: I samheten på hur folk fängslas utan lag och I dom, eller åtminstone för förseelser, som -J enligt den allmänna meningen icke förtjente ; I fängelsestraff. De nämnde särskildt den .j hannoverske presten Grote, som fått i flere ,Jår sitta i fängelse för sina welfiska sym, patier, och om hvilken Kryger, som 1870 . satt i fängelse tillsammans med honom i . Ostpreussen, förklarade, att han icke känt j någon bättre man, Han understödde förI slaget, derför att man redan följde den reI geln, att upphäfva rättsliga åtal och underI sökningsfängelse så länge riksdagen vaI rade. Denna uppfattning bekämpades af klerikalen Mallinckrodt och med undantag af en och annan framstegsman röstade hela församlingen mot socialdemokraterne. I L I L ;) Vid det fyllnadsval, som söndagen den -129 Mars skall ega rum uti departemen-Itet Gironde, kommer sannolikt en gan-Iska het valstrid att utkämpas och utgånil gen af valet skall bli af synnerligt intresse. Det legitimistiska partiet har som kandi-I dat uppstält amiral Larrieu, under det t bonapartisterne som sin kandidat uppI ställa general Bertrand. en son af den Ber