Aftonbladet – 17 mars 1874, sida 3

serna af elementarläroverken som någon lä rare i modersmålet finnes och någon ordnad undervisning i detsamma lemnas. I alla de öfriga råder ett fullkomligt virrvarr och den torftiga undervisningen meddelas vanligen utan plan eller enhet. Modersmälet är der bortplottradt på en hel mängd lärare, hvilka (alla hafva detsamma endast till ett under(ordnadt biämne och vid hvilkas utväljande minsta afseende göres derpå, om de ega någon duglighet att undervisa i fosterlandets språk. Vi känna mer än väl, att många praktiska svårigheter ställa sig i vägen för en ändamålsenlig anordning af säker, men någonting måste dock ätgöras till vinnande at ett bättre förhållande, ty det nuvarande tillståndet af oefterrättlighet kan icke längre hållas uppe. Framför allt är det nödvändigt, att modersmålet får egna hufvudlärare äfven i de nedre klasserna, — — — — Antagandet af motionen skall medverka till undanrödjandet af detta missförhållande. Att dettas ohåilbarhet blifvit lifligt kändt, derpå utgör motionen ett bevis. Att en svensk bonde fäst allmän uppmärksamhet på saken och genom sitt förslag till frågans lösnivg visat sig hafva en öppen blick för betydelsen af en fosterländsk bildning utgör en bland de mest glädjande företeelser vi på länge bevitnat. Vi tvifla icke på, att motionären vid sitt försvar af motionen skall erhålla kraftigt understöd särskildt af hr ecklesiastikministern, som förut varmt uttalat sig för höjande af modersmålets ställning vid våra läroverk, samt för öfrigt och framför alla andra af de riksdagens medlemmar, som äro ledamöter af Svenska akademien och som nu ega tillfälle att lägga i dagen sin varma kärlek och sitt brinnande nit för främjandet af modersmålet, hvars högsta vårdare och målsmän de skola vara. Att om, såsom vi hoppas, motionen vinner framgång, och således modersmålet, äfven det, får ett rum bland de ämnen, om hvilka den blifvande medborgaren och embetsmannen anses behöfva en närmare kännedom, vid tillsättande af censorer för afgångsexa mina äfven sådana akademiska lärare skola komma i fråga, som särskildt egnadt sig åt modersmålet, är gifvet. Hvilket kraftigtiuflytande på denna kunskapsgrens blomstrring vid läroverken en skdan förbindelse och vexelverkan med universitsten skall utöfva, ligger i öppen dag. Sjelfklart är äfven, att, om vigten af fosterländska spräkstudier allmänt erkänner, och kunskaper i modersmålet mera tillgodogöras än hvad hittills varit fallet, en allt större håg för forskning ifosterlandets språk skall yppa sig och skolan ega tillfälle att bland en mängd täflande utvälja de yppersta lärarekrafter.