Aftonbladet – 17 mars 1874, sida 3

Dm motionen rörande införande af modersmålet såsom muntligt ämne i afgångsexamen. Med verklig smärta finner man, att denna vigiiga och särdeles välskrifna motion blifvis sörkastad af det utskott, som tagit den om händer. Då emellertid utskottet med värme erkänt motionens goda syfte och det riktiga i motionärens (Jonas Anderssons) framställning, kunde man haft skäl att vänta understöd från utskottets sida. Ut skottet anser dock tiden ännu icke vara inne för en sådan reforms genomförande. Vi hoppas dock lifligt, att riksdagen skall finna och medgifva, att man i värt land verkligen kommit derhän i mognad, att man med skäl kan göra anspråk på att modersmålet inom läroverken ställes på samma ståndpunkt som öfriga läroämnen. För hvar och en, som något tänkt öfver frågan, är det särdeles upplysande att finna, hurusom modersmålet under århundraden fått stag för steg tillkämpa sig den dock ingalanda lysande ställning det nu vid läroverken intager. Det har verkligen, huru otroligt det än må förefalla hvar och en, funnits en tid, då modersmålet icke hade något, ej en gång det mest undanskymda, rum inom de lärda skolorna, der i stället all undervisning meddelades på latin. En annan tid inträdde, då svenskan lyckades att vid sidan af latinet erhålla en tillbakadragen och undangömd plats. Oaktadt alla framsteg under långa tider kan man dock säga att modersmålet ännu icke blifvit erkändt såcom jemnlike till latinet och de flesta öfriga läroämnen, Att i detta fall skipas rättvisa bör vara angeläget för en hvar, som i likhet med utskottet finner det nu varande tillståndet i detta hänseende olämpligt. Ju förr en orättvsa håfves desto bättre. Frå gan skall för öfrigt ständigt återkomma till dess hon funnit en tillfredsställande lösning. Intet tvifvel är att just den utväg motionären föreslår är den riktiga och som snarast leder till målet. Genom antagande af motionen skall närmaste följden blifva den, att vid lärareplatser, som utom andra ämnen äfven omfatta svenska språket, detta senare skall upphöra att anses såsom ett blott bihang tiil de öfriga ämnena, Att det intagit och ännu intager denna ställning framgår bland annat tydligen deraf att det nästan alltid iförbindelse med andra ämnen nämnes i sista rummet (latin och svenska, filosofi och svenska, moderna lefvande språk och svenska). Hurudan ställningen för närvarande i detta afseende är vid våra läroverk, derom må vi höra ett uttalande af den allra största betydelse i ett arbete, som vi icke nog kunna förorda till läsning och allvarligaste begrundande, nemligen: Om nordisk bildning och fornnordisk litteratur af M. B. Richert. Upsala 1870, sid. 11, noten: Ehuru det icke hör till vår uppgift, att bär ingå i någon undersökning af det sätt. på hvilket undervisningen i modersmälet vanligen meddelas ungdomen i vårt land. kunna vi dock icke underlåta att framhålla den styfmoderliga behandling, som detta vig tiga kunskapsämne i allmänhet röner vid våra läroverk i förhållande till andra språk i hvilka undervisning meddelas. Man kar nästan stude, utt det ende ärtde hvfsta klus