Aftonbladet – 17 mars 1874, sida 2

stare. Och en sådan fiffig id att oupphörligen annonsera om köpare, som fråga efter aktierna, när tillgången ännu bör vara riklig. Må vara, men lika mycket som jag ville våga på huset Winke Blubm, lika litet vill jag riskera-på huset Winke ensamt. Ja, ja! Dessutom har han ett par svåra busar i Jeffersönerna. De förlåta honom aldrig hans första vapenbragd och lika litet den här sista med brukasaffären, i synnerhet om ryktena rörande de nya malmfynden hålla streck. Det rykte har säkert Winke sjelf skapat, uppfostrat och fört ut i köpmansverlden. För grofva krokar för mina fiskar, Må vara! Men du -har sjelf ett par gånger fått papp på vida gröfre. Ska här göras efterräkning och paraleller, så akta dig sjelf, min ärade bror. De båda merkuriisönerna vände smått förargade hvarandra ryggen, för att hvar och en på sitt håll lägga ut sina finare eller gröfre krokar i klart eller grumligt vatten. Hvad de emellertid yttrat om Melcher Winkes förändring till lynne och lefnadsva nor var föremål för icke så liten uppmärksamhet på denna de större affärernas marknadsplats, hvarest man icke så sällan dömmer till köpmannens soliditet efter hans olika sätt att söka bevisa densamma. Den enes stortalenhet, lyx och öfverdåd kunna lika mycket antyda oerhörda tillgångar, som den andres tystnad och anspråkslöshet. Men vid hvarje plötslig öfvergång från det ena till det andra börja observatörerna ana oråd och göra sina skiljaktiga slutledningar. För öfrigt är det en betraktansvärd tafla i och för sig sjelf detta det rörliga lifvet under den lugna ytan på en börs. Om nå. gonsin en menniskohop kan liknas vid en myrstack, så är det på denna samlingsplats för mödans söner eller de djerfva speku lationernas koryf6er, hvarestett oupphörligt gående och kommande, stannande och äter gående liknar ända till illusion marschruate; hos dewsa små flittga instgter af slägtet For