Aftonbladet – 16 mars 1874, sida 2

BY UPPVIAKLG 25 AA MUVDVA GAA VVE 1959 arande dagen, då deras närvaro efter all annolikhet skulle uppfattas som en demon t-ation. Enligt ett privattelegram till Berl. Mid. har krigsministern i fredags utfärdat en undskrifvelse till samtliga kårbefälhafvare, hvilken hvarje fransk officer uttryckligen örbjudes att resa till Chiselhurst. Franska akademien har i ett sam nanträde den 11 dennes beslutit att göra tt slut på striden mellan Emile Ollivier ch Guaizot genom att gifva den förstnämn le tillträde till sina sammanträden, som om 1an vore upptagen som medlem. En del af skademikerna lär ha velat utesluta Ollivier, 1tan att dock vilja anse hans plats ledig, nen denna utväg fann ingen anslutning. De kyrkopolitiska debatterna i det österrikiska riksrådets deputeradekam nare afslötos i sammanträdet den 9 dennes ills vidare, sedan kultusministern Streymayr och ministerpresidenten Ånersperg hade yttrat sig om lagförslaget. Deputeraden Giovanelli öppnade förbandlingarne med ett oassioneradt och väldsamt angrepp på regeringen, hvarefter kultusministern fick ordet och förklarade, att lagförslaget vore frukten Mt ett lugnt och fördomsfritt öfvervägande vf det föreliggande förhållandet och icke något anfall på den katolska kyrkan. Re ;eringen, fortsatte han, vill icke på nägot ätt och har aldrig tänkt att gripa in på samvetenas heliga område, men den kan cke tillåt?, om den öfver bufvud taget vill bära namn af regering, att religionen missorukas i statsfarliga afsigter. (Lifligt biall från gallerierna; presidenten ringer.) Det är icke vår uppgift att föra krig med kyrkan; vi vilja blott ordna hennes örhållanden så, att hon fritt kan utöfva sitt heliga kall, utan att gripa in i statens omtvistade rättigheter. Ministerpresidenen furst Auersperg bemötte derefter den af srefve Hohenwart uttalade hsigten, att miisteren hade kränkt statsgrundlagen och ortsatte sålunda: Det gifves ett litet ord, som ständigt vinner mer terräng bland Öster. rikes befolkning, det är ordet: författning-. Detta ord vill den närvarande regeringen cke undertrycka, och det är derföre öfverlödigt att våra eventuella tronföljare lofva, att de skola gifva detta ord sitt gamla an seende. Grefve Hohenwart betecknade det iuvarande kabinettet såsom ministåren Las jer, äfven kallad Auersperg. Jag får tacka len ifrågavaravde talaren för denna betecksing; den bevisar, att jag är så mycket statsman, att jag kunnat sluta mig till en wnnan mans Åsigter, som i många är verkat ör rikets väl, som har ett trofast österritiskt hjerta i bröstet, Jag behöfdei hvarje all icke importera en utländsk rådgifvare Fäustle från Wirtemberg), som skulle lyckiggöra oss med ett nytt patenteradt Österike (Bifall.) Hvad angår grefve Andrassys rd, att Österrike har en utstarad marcheroute, så kan jag, som är solidarisk med itrikesministern, förklara, att den utstaade marcherouten, icke är något annat in den väg, som allmänna sunda menniskoörståndet beträder. Det är den, som skall röra Österrike till en stor och mäktig stat. Då oppositionen hotar med, att man icke skall låta detta lagförslag träda i kraft, till ;ch med om det antages, så vill jag blott vara derpå, att regeringen ännu bar energi 10g att skaffa lagarne aktning. Härmed slöts generaldebatten och som telegrafea edan meddelat, antogs lagförslaget med 224 öster mot 71. Högern förklarade derpå. tt den ieke kommer att deltaga i speciallebatten, utan att den skall afgifva en utrycklig protest mot lagen. Det förhällande mellan stat och kyrka, om är afsedt att afhjelpas genom dessa agar, grundade sig på konkordatet af len 18 Angusti 1855, som tillförsäkrade viskoparne fullständigt oberoende gentemot egeringen. Etter denna konvention kunde la kungörelser från Rom offentliggöras itan regeringens medgifvande, ja biskoparne kunde till och med på egen hand sammanalla provincialsynoder. Sedan 1860, då )sterike började erhålla ett mer konstituionelt statskick, har dock denna kyrkans måttliga makt varit föremål för ständiga infall. Genom en lag af 1867, som tillät versoner, hvilka vägrades presterlig välsigelse, att ingå civiläktenskap, sköts första reschen i kyrkans välde och genom en lag kt 1867 öfvertog staten inspektionen öfver skolorna, De nu föreslagna lagarne utgöra n fortsättning. af dessa. De proklamera visserligen icke statens skiljande frän kyran, men de reglera, som kultusministern ade, förhållandet mellan staten och kyrkan, å att den senare kan uppfylla sin heliga misom utan att inkräkta på den förras område, På preussiska regeringens befallning blef arkebiskopeni Trier den 6 dennes häktad. Arresteringen egde rum på förmiddagen i erkebiskopliga palatset. Polis: chefen, landtrådet Spangenberg, mötte i gen person och förevisade biskopen arresteringsordern samt uppmanade honom att ölja med godvilligt för att undvika obe1agliga uppträden. Men detta afslog bi kopen rent ut. Då polischefen uttalade itt beklagande öfver att se sig nödsakad stt använda våld, lät biskopen slutligen sfvertala sig af sina vänner och gick in på utt följa polischefen till fängelset. Medan lessa underhandlingar pågingo, hade emelertid ryktet om häktningen spridt sig i staden, och då just i detsamma en talrikt vesökt gudstjenst i staden slutade, samlade ig genast en oerhörd folkmassa, som billade haie från palatset till fängelsets port. Åtföljd af polischefen, en mängd andlige ch af sina båda bröder, gick nu biskopen senom menniskomassan, som -visade en delagande hållning, under det han åt alla silor utdelade den biskopliga välsignelsen. . fängelset upplätos tvenne rum åt honom; jan har fått tillåtelse att begagna sin egen äng, att mottaga besök och att sjelf förse ig med föda. Inga oroligheter egde rum, aktadt stämningen var upphetsad. Domsapitlet hade redan dagen före häktningen, iom sålunda icke kom oväntad, tillstält sin ifverherde en adress, i hvilket det försäk ade honom om ståndaktighet och trohet! le klerikala tidningarna utkommo med sorg