Aftonbladet – 13 mars 1874, sida 3

Rättegångsoch polissaker. F, pastorsadjunkten Jacob Bengtsson, hvi!ken, efter att förut bafva i polisdomstolen stått tilltalad cör förargelseväckande be teende å allmän plats, i dag inställdes ipoliskammaren för att, om skäl dertill funnes, som försvarslös bebandlsas, uppgaf derstädes på frågor, att ban fortfarande vore prest, att han här sysselaatte sig med författareskap. och äfven då hin derom anmodades utförde presterliga förrättningar samt att han till följd deraf ej vore att såsom försvarslös anse. Jemte det polismästaren tillkännagaf att öfverståthållare-embetet redan på grund af Bengtesons tidigare uppträdande aflåtit skrifvelse till domkapitlet i Lund, unrder hvilket Bengtsson under sin presterliga tjenstgöring sorterat. med förfrågan hurnovida Bengtsson fortfarande vore prestman eller blifvit från embetet behörigen skild, varnade polismästaren allvarligen Bengtsson för att fortsärta med sitt förargelseväckande uppförande så kärt honom vore att ej blifva bäktad och som försvarslös behandlad. — Anklagad för bedrägeri. I går fortsattes inför konkursdomstolen det af brukspatron J. P. Thawsten mot förre husegaren Carl Strömbom anhängiggjorda mål för bedrägligt förfarande mot borge ärerna i sin konkurs Strömbom, kallad vid hemtningsäfventyr. var personligen tillstädes; såsom nr Thamstens ombud inställde sign som förut sakföraren Alfred Sjöberg. Sedan föregående rättegångsdags protokoll blifvit uppläst och en mängd frågor och gemälen parterna emellan blifvit gjorda. påropades vitnena. Af dessa hade dock endast ett. bokhållaren V. Unman, infunnit sig. Strombom framställde den jäfsanmärkningen mot hr Unman. att han ej kunde få vitna i egen sak. Efter en kort öfverläggning förklarade rätten Unman berättigad att ppträda som vitne, hvarefter han fick aflägga ed. Han berättade derefter att han i Maj månad 1871 träffat Strömbom på Ridderhustorget, då denne visade honom en räkning utställd äå honom på en droska. köpt hos sadelmskaremästaren Björkman. Han hade dock aldrig varit hos Björkman. ej en gång sett honom. Han tillät emehHertid att köpet skedde i hans namn. På hösten samma år var han hos Strömbom på Albano, då denne tog upp räkningen och bad honom skrifva ett gåfvobref på droskan till fru Strömbom, hvilket han äfven gjorde. På samma gång skref han gåfvobref på de Petersenska möblerna till fru Strömbom. Unman förnekade att någonsin ha innebaft eller ens sett de två reverserna, utgifna af grosshandlaren Kruse och löjtnant Boström, hvilka ingått som Jliqvid för droskan. Han tillade dessutom att Swömbom segt till honom att han skulle kanna göra upp med sina borgenärer endast han finge tid på sig, hvarför Strömbom ombad honom att låna honom sitt namn för att skydda egendomen mot exekutiva åtgärder. Detta hade vitnet gjort. Strömbom bestred Unmans vitnesmål, påstående det vara osannt. Han fästade uppmärksambeten på att det belt och hållet skilde sig från ett par andra vitnens uttalanden i samma sak. Han anhöll att få inksla ännu flera vitnen, hvilka skulle bevisa sanningen af hans utsago, och att Unman måtte föreläggas qvarstanna, till dess de blifvit hörda. Kärandeombudet yrkade derefter. på grund af hvad som förekommit, att Strömbom måtte förklaras skyldig träda i allmänt häkte. I detta yrkande förenade sig allmänna åklagaren. Rätten förklarade sig vid målets nuvarande skick ej kurna bifalla detta yrkande och uppsköt den fortsatta ransakningen på fjorton dagar, då de vitnen, som nu ej inställt sig, skola vid vite inkallas. Stöld af gods vid Centralstationen. Från bangården her flere gånger anmälts till poliskammaren, att gods derstädes blifvit tillgripet samt att misstankar förefunnits mot banbetjeningen. Någon upptäckt af tjufvarne har dock hittills ej skett förrän i onsdags, då stationsinspektoren kapten Ohman i bagagerummet vid stationen öfverraskade extra stationskarlen Claes Adolf Mo berg. som stoppade en pappask, innehållande några kragar och knappar, i fickan. Kapten Öhman tillkallade genast polis, som tog hand om saken, och var Moberg i går instäld i poliskammaren, der han likväl förnekade sig ba stulit ifrågavarande ask, under uppgift att han endast af nyfik. nhet upptagit asken ur en låda och vid åsynen af stationsinspektoren af rädsla stoppat den i fickan. Polismästaren, som ej syntes gilla Mobergs oförlåtliga nyfikenhet, remitterade målet till rådhusrätten, för att derigenom bereda Moberg, andra till varning, ett lämpligt straff för sin snatterilystnad.