Aftonbladet – 13 mars 1874, sida 3

oss emellan nu skulle skada mitt namn på börsen, så mycket mera som den skulle ske i sammanhang med den tilltänkta upplösnivgen af vår olycksaliga firma. En hnstru har inte rätt att ens indirekt träda i ledet bland dem, som fläcka hennes maps rykte. Hvad din galna böjelse angär, Arthur Bluhm, så må du ta den som ressällskap med dig till Indien. Jag skall visa dig den hedersbetygelsen att tills vidare tro dina försäkringar om min hustrus oskuld. Hvad henne sjelf! beträffar, så väntar henne min vagn några steg härifrån porten. Er arm. min obetänksamma och tanklösa fru! Med stoltheten hos en excellens, som ta lar till sina underordnade, och under en triumferande min bjöd Melcher Winke sin arm ät Ioga. Men Inga stod der stolt och rak. Jag fördrager inte längre detta förnärmande språk. Jag följer er inte, min herre. sFöljer du mig inte? utropade Melcher med rynkade ögonbryn och med korslagda armar. Följer du mig inte? Vet du då inte att man kan låta lagens tjenare återföra en förrymd hustru? Vet du då inte att det är min rätt att taga vara på mitt barn? Melcher kastade en blick kring rummet. Hvar är Viola, hvar gömmer du henne? Åh, jag skall pog ta reda på flickungen — och med barnet följer nog moåren tillbaka till det öfvergifna hemmet. — Vet du då inte, halstarriga qvinna, att jag med styrkans rätt och lagens rätt kan släpa lig dit ner, der vagnen väntar? Melcher Winke närmade sig sin dödsbleka hustru och fattade henne om handlofven. Men i nästa sekund slungades han med en krattstöt för bröstet af Arthur Bluhm mot dörren till företugan, så att let brakade i den murkna dörrspegeln. Rör henne inte! Ty, vid den rättvise oden, jag kastar dig ut genom fönstret, vinaste vägen till din väntande vagn! Arthur Blubm ställde sig skyddande framför Inga, som med ett ängestrop sjunkit ned i soffan, Melcher Winke stod blos