Aftonbladet – 11 mars 1874, sida 2

flitig och dugtig, och jag skainte alls sörja öfver vår förlorade — granna — våning. Men: Viola misskände sin egen: sinnesstyrka, Vid tanken. på henneslilla:eleganta kammare, med sitt. beundransvärda dockskåp och de många vackra leksakerna kunde: hon icke längre svälja sina tårar, De öfversvämwmade, och det blef uu modrens tur att spela tröstens engel.: Mor och dotter hade i två dagar under djupaste inkognito bott i det obemärkta huset, och ingen trodde de städes annat än att de båda främlingarne voro resande, som kommit längt ifrå.: och af några h-mliga skäl valt den anspråkslösa bostaden. Tidigt samma morgon, vom den upprörande scenen förefallit mellan I g och M lcher, hade den fö:orättade mak n tillika med sitt förtwviflade barn, begifvi: sig bort, ätfö!jd endast af m:ll Rose Briquet som hemliger anskaffst en täckdro ka och en okänd bä rare. Ett par små ka psäcker utgjorde hela packningen, och rnär kuken, som var en vanlig åkare, kört ett litet 8 ycks upp på Söder, steg man ur och gick till fots i den skumma vint-rmorgonen den återstäende delen af vägen, b-ledsagad endast af bararen med kappsäckarna. Rose B iquet kände till det aflägsna :å kallade botellet, emedan bon derstädes ny!igen b-sökt en fattig enka med gäfvor från Inga, en eska, som kort deref ter aflisit. Inga vilte icke på några vi kor ta in hos sin gamla mor, för art icka uppskaka och kanske skrämma döden på henn-:; utan hade hennes kammarja gf.u fatt i uppdrag att besöka mor Iogrid och omför mäla att Inga gjort en hteu resa på nägta dagar. För öfrigt var den förtviflande qvinnsn alldel:8 obeslursam om hvilka stez hn skulle taga Än tänkte bon skrifva till den trognr vännen farbror Göran och anropa hsps hj Ip samhet för anskaffandet at någon !i-en ta: fl:g bostad uti Ingas hembygd, än tänkte hon 1esa till någon sflägsen trakt af Sverige. för at! derstädes genom ha: drbete eller skolunder: visning försörja sig och sin dotter, ja kan