Aftonbladet – 11 mars 1874, sida 2

Hagla allllanla DoLlaKLelser I amnlotL. RETAS Förliden fredag framställde depueraden Christophle å vensteras vägnar i franska nationalförsamlingen sin interpellation om re geringens åtgöranden mot pressen. Man hade vänt:t sig en mycket liflig debatt med stormiga uppträden, ringring med presidentens klocka och kallande till ordningen. Iotet 2f.allt detta inträffade emellertid och de talrika Ähörarne måste med gåäckade förboppningar Atervända till Paris. Interpellanten framböll på ett lugnt och sansadt sätt. att regeringens milda ätgörande mot Figaro, som innehållit en artikel. hvarnti marska k Mic Mabon oppmanad:s att följa general Pavias föredöme, hvilken mildhet jemförd med den stränghet, som blifvit visad mot andra vita m ndåre brottsliga tidningar, t.ex XIX:me Siecle, som förbjudits art säl j:;s på gatorna, bevisande, att regeringen sympatiserade med Figares eggelser till upp ror. Sannolikt skulle man invända, at: utgifvaren följande dag gjorde ett slags ursäkt och desavouerade författaren af artikela, Saint Goest, Man i sjelfva verket för värrade han sitt br:tt, ty han anbefallde användandet af våld mot församlingens minoritet. I stället för en den 18 Brumasire förordade han sälunda en py Feuctidor. R geringen hade omäöjliegjort sio antagna titel af den moraliska ordniogens regering och Åter gj rt sig förtjent af sin ursprungliga ndiösa benämning: stridsregeringen. Den hade på ett beklagligt sätt tillämpat den makt, den erhällit genom belägringstillstånlet, derigenom att den icke befrämjat nå zon gfoiiisats, utan blott och bart sina egna intres es, och i stället för parlamentarisk okränkbarhet hade den dekreterat sina vänners okränkbarhet, Deo uppträdde mot agitationen för en laglig upplösning, men gilads tyxt hotelserna om ett skingrande med våld. Hertigea af Broglie behagade i sitt svar antaga en sarkastiskton. Han erkände sig vara högeligen belåten att finna oppokitiönen nu owvänd till vördnad för försam ingens suveränitet, hvilken den så länge bekämpat. Ariikeln i Figaro var klandervärd, itien tidningen understödde i allmänhet en konservariv politik och uwgifvaren hade dessntom följsnde dag desavouerit artikelnXIX Sigele: vore deremot systematiskt fienarlig mot församlingens majoritet. Brogiie antörde ätskilliga anfall mot npationalförsamlingen, söm blifvit gjorda under Thiers regering och förebrådde ironiskt Christophle att icke då ha framträdt för att försvara församlingens värdighet, hvarjemte han antydde att Thiers regeriog varit lika zodtycklig med afeesnde på åtgärder mot pressen som den puvarande regeriagen. Vic or Lefrance, som under adertou månader varit inrikes ministeri Thiers regering, tillhakavisade med harm denna beskyllning. Han karakteriserade skilnaden mellsn föroämpningen i Sigcle, som blifvit straff -dutan att få rådrom till ursäkt, och Figaros-hoelse, som var fett brott. Han trotsade Broglie att kunna bevisa, att han nögon-in haft öfverseende med ett dylikt anfall. Som nga andra talare anmält sig, skred man till vote-ing, hvilken utföll så att 388 röster mot 331 utralade sig för att församlingen skulle öfvergå till en ren och enkel dagordning. De oficiösa tidningardesjob-l öfver denna utgång skall dock sannölikt beaga regeringen de obehagliga känslor, som miroritetens ansenliga numeriska styrka måste uppväcka hos heane. Tyska regeringen har för afsigt att söra ett slut på alla de svårigheter, som kunds uppståsderaf att af. tyska biskopar 1töfva andlig myndighet öfver till främmande and hörande områden, som utgöra delar af leras stift, och af att utländska biskopar 1töfva myndighet öfver tilla Tyskland. hörande områden. Fursisbiskopens aft Breslau vift omfattar sålunda delar af österrikiska Schlesien, under det en del-af österrikiska arkestiftet Olviiitz omfattar en delaf preustiska Schlesien, Detta förhällande, som lätt kan leda till obsbagliga förvecklingar, är vf ännu kiokigare natur med afseende p le ecklesiastika förbällandena vid grävsen nellan Elsass Lothringen och Frankrike. Fördraget i Fraskfart stadgade också om let .ofördröjliga afgörandet af denna sak. Kabinottet i Berlin har med anledniug härat yligen aflåtit en not till franska regerinren, i hvilken det påminner den senare om franfurtfördragets bestämmelse att biskops: tiftens gränser skulle skyndsamt regleras öfverensstämmelse med de politiska. Franke utrikesministern Decazss är villig att illmötesgå den tyska regeringens önskninar i detta hänseende och har redan börjat ;refrexla med vederböraade biskopar. Dy ika underbandlingar skola -.med det första oledas mellan Berlin och Wien. De flesta franska tidvingar återgifva nu let tal, som Olivier ämnade hålla i franska skademien förliden torsdags; Talet utmärer sig på mänga ställen för en ytterst vulstig, hardt nära obegriplig retorik; men nnehlller dckså ställen, som vitna om fin oetisk uppfattning och utmärkte sig fören ormfulländad och klar framställning. -Reublique ; Franguise förklarar i en högst närkvärdig artikel, att Olliviers inväljande rar en fullkomlig skandal, men att hans re eption skulle ha varit en ännu större och tt akademien derföre gjorde rätt i att förlindra den. Man mäste dock beklaga, att let icke mera öppet uttalat sina skäl; på