Aftonbladet – 11 mars 1874, sida 2

XIX. Försoningsoffret. Det var en af dessa gräkalla Decemberdagar, då naturen, insvept i en blytung dimma, tyckes ha fätt i uppdrag af skaparen att erinra menniskorna om alltings för. gänglighet, om grafven och den så kallade -eviga hvilan, — hvarsg rätta beskaffenhet för oss dödlige dock är så beroende at våra olika föreställningar. Vintern bade äpnu icke iklädt sig denna hvita, rena skrud, som skänker landskapet så mycket bebag och väcker så många glada julminnen i våra beklämda bröst. Der och hvar dansade en ensam snöflinga, hvilken likasom såg sig om efter sina lekkamrater, undrande hvart hon utan dem skulie ta vägen. Vindarne tycktes ha somnat i sina hörn af verlden, kylan var fuktig och -genomträngande, mörkret hängde midt på dagen son ett sorgflor öfver hela skapelsen. Längst uppe på en af de långa gator, hvilka på Södermalm i Stockholm leda till tullarne, stod en gammal gnlmålad träkäk och Iutade sig fram öfver rännstenen, likasom för att trotsigt visa de förbigående att hap ännu oaktadt älder och bräcklighet icke förlorat balansen, Hv.ta broderade gardi ver i ett par fönster Jinbjödo emellertid. tillika med några vårdade blomwkrukor, den förbigående att ta huset i n ärmare betrak tande, och bredvid porten fam 8 dessutom en Hiten svart skylt med inskript 03: möblerade rum för resande. Rummens antal på detta ans, räkslösa privathotell för resande joskräm te sig -mellertid till summa två. Värdinnan ad sör tillfället var sjuk och således osynlig . presenterades af en gammal läghalt Ca med ett mycket :vänligt och fromt anle od Möbleringen stod genom sin torftighet men snygghet i fullkomligaste harmoni med hu sets anspråkslösa yttre, och allting talade tör att botellet uppsöktes endast af sådana resande, som ville lefva så billigt och obemärkt. som möjligt under sina besök i re sidenästaden.