Aftonbladet – 10 mars 1874, sida 2

vägsbank, och om än redan då stadens dike, rade sitt uvdopp i denna vik, så bade man il: lock änru icke dit inledt afloppet för ett nyständigt kloakgsystem från en stor stadsel. Nu är emellertid detta förhållandet, men let oaktadt är det ännu i denna stund frän Årstaviken, som man förser hufvudstaden ned det vatten, som at flertalet bland dess nnevånare användes till matlagning och ill dryck, och genom brunnarnes vanvär lande — exempelvis förstöringen af brun-l ren i Brunnsbacken på Söder — är detta vatten i vissa stadsdelar det enda som numera finnes att tillgå. De omständigheter, som gjort Årstavikens vatten till något annat och vida sämre än let var då man beslöt att der hbemta vatten ledningens vatten omtalas icke pu för första gången. De framhöllos offentligen, f.st än förgäfves, bäde dåjernvägsbanken ifråga sattes och då kloakanläggningen bragtes å bane och utfördes; men invändningarne nedtystades med maktspråk af de sakkunnige, och man har sedan bjudit till att tänka derpå så litet som möjligt, ty man har ej gerna utan vämjelse kuunat ibågkomma, att det vatten, som bjudits oss till dryck, varit bemängdt med en stor stadsdels orenlighetsafflöde. Den nu rådande starka sjukligheten i kufvudstaden har emellertid vvilkorligen åter ledt tankarne åt detta håll och saken är, synes det oss, så allvarsam att de icke vidare få undanskjutas. Det vill synas säsom hade, de sanitära myndigheterna icke lof att dröja med att taga i betraktande den frä gan, om det är bättre stäldt med det vatten, som nu lemnas hufvudstadens invänare till förbrukning, än med det som fördömdes då man på 1850-talet analyserade vära brunnar. En insändare i Dagligt Allehanda, som framdragit åtskilliga tänkvärda saker i afseende å de sanitära förhållandena i hufvudstaden, har jemväl förtjensten att ha riktat allmänna uppmärksamheten på en uppsats i den medicinska tidskriften Hygiea, hvilken behandlar frågan om dricksvatinets medverkan till epidemiers utbredning, och vi anse oss jemväl för vår del böra ur denna uppsats återgifva följande: Flere berättelser föreligga, som antyda att tyfoidfebern kan spridas genom orent dricksvatten. : Liebermeister anför, att en epidemi utbröt 1867 i Basel uii en fabrik, af hvars 150 arbetare inom kort 43 insjuknade. Man fann, att den brunn, ur hvilken arbetarnes dricksvatten hemtades, fick sitt tillflöde från en kanal, i hvilken 84 meter högre upp en afträdesgrop inmynnade. Efter brunnens tillslutning upphörde epidemien. En epi demi i en kasern uti Zärich upphörde, då man stängde en brunn, som läg endast 11 fot från en orenlighetspöl. Uti Solothurn herrskade 1865 en epidemi, som uteslutande angrep personer, hviika begagnade en sär skild vattenledning, Med denna ledning kommunicerade en bäck, som upptog orenligheten frän sinnessjukanstalten Rosegg, hvarest kort förut. ett tyfoidfeberfall inträffat. Af synnerligen stort intresse är Häglers meddelande om en tyfusepidemi i byn Lauaen nära Basel. Byn bar 800 invånare, goda hygieniska förhållanden, och särskildt har den sedan lång tid varit firskonad för tyfys (abdominalis), ehuru deona sjukdom upprepade gänger härjat i omgifningen, I Augusti 1872 utbröt en epidemi. som tog rask fart, sk att efter fyra veckor redan 100 personer voro angripna. Sjukdomen utbredde sig öfver hela byn utom sex hus, hvilka togo sitt Vattenbebof frän egna brun nar, Den öfriga delen af byn begagnade en gemensam offentlig brunn, hvars källa, såsom anstälda försök bekräftade, stod i kommunikation med en förbiflytande bäck, frön hvilken vattnet likvisst först passerar de genom en grusbacke och ett rullstenslager. Om man slog koksalt i bäcken, återfanns detta redan följande dag i dricksvatt vet. Bäcken upptog afträdesvrenlighet från en ensamt belägen landtgörd, hvars egare den 10 Jani insjuknat och den 23 Jali dött i tyfus. Uti Juli och Augusti bade äfven andra invänare i landtgärden sjuknat och deras uttömningar otvitvelagtigt kommit i bäcken ; från denne hade smittämnet går igenom grusbacken och kommit in i Law nenerkällan. Iugen tyfus herrskade för öfrigt i byns omgifning.Eridemien slocknade mycket snart, sedan man stängt källan och skaffat dricksvatten från annat håll. Att icke vanliga afträdesorenligheter förmä art, inblandade i dricksvattnet, framkalla tyfus, framgår tydligen af denna berättelse. ty Lansens invänare hade sedan läng tid druckit af samma orena vatten. Först Be dan tyfusdejektioner blifvit tillblandade, visade sig vattnet smittosamt. Hvad skall man inför sådana fakta säga om Stockholms stad, som tager sitt dricks vatten ur Årstaviken, i hvilkeu stadens vise män låtit nedföra en kloak, som upptager orenlighet från en stor stadsdel? I Eagland har man, som bekant, på flere håll konstaterat, att tyfoidfebern sprides ge nom orent dricksvatten — — Så långt förf. i Hygiea. Denofvannämn da insändaren i D. Å., som efter att-ha an fört dess yttrande, erinrar om de förhållan den som i allmänhet göra Årstavikens vat ten ganska betänkligt att njuta i mat och dryck, såsom dess sfstängning genom jern tRÄhankban lJärvrat invid viken af ett stor