Aftonbladet – 10 mars 1874, sida 2

och hvad jag så förvärtvat, har jag väl också ensam rätt att förfoga öfver? — Att jag nägon gång kastar mig in i nöjets hvirtvol torde vara ursäktligt, då du träkar ut mig i hemmet med ditt evinnerliga moraliserande; och att jag låter en vacker qvinna kyssa mig mätte väl inte vara så himmel skriande, då jag beböfver någon värme ibland: efter den: köld, hvarmed du så ofta behand. lar mig, när jag inte vill ikläda min lifligs själ den pietistuniform, som helgonet Arthur Blohm pätagit sig, och som för dig utgör idealet af manlig förträfflighet. Du sätter kronan på dina idrotter genom ännu ett brott — otacksamheten, svar rade Inga lugnt, men med darrande läppar Broit och brott och brott! återtog Mel;cher, alltmera uppbrusande. Otacksamhst! Mot hvem skall jag då vara så tacksam? Tot Artbur Bluhm, som fätt ett ansedt köpmansnamn genom associatiopen med mit? Mot dig, som från en liten obetydlig bondtös stigit upp till rangen af en förnäm och f: 3 -rosshandlarefru, hvilken bebor en forsvi våning och åker i ekipager, täflande i dyrbarbet med de kungligas? Har du inte baft ränta och valuta nog för dina Inmpsa pengar, kriog hvilka alla dina tan-kar så oqvinligt och egoistiskt kretsa? Melcher! stammade Inga, i det hen kömpada för att öterbålla sina tårar. M elI eher! Tänk på hvad du säger!(Fart a N