Aftonbladet – 9 mars 1874, sida 3

till det lilla rummet var doldt af ej rallgardin, som genom målning anslö sig harmoniskt till bersåens sidoväggar. fonden stod ett pyramidformadt blomster bord med en plaskande vattenstråle. Me ett ord, ingentiog var försummadt för at härma naturen så troget som möjligt. Den sköna värdinnan hade en gång ön skat sig ett dylikt originelt kabinett, och en af hennes beundrare skyndade genas att med stor kostnad arordna detsamma Iogången till månskenskabinettet var egent ligen från spelsalongen, men en lönndör midt emot det vid ljussken dolda fönstre ledde till en liten korridor, som förde u till tamburen. Det var på denna Väg, som Arthur Bluhm hade hemligen infört sir följeslagarinna, Förgäfves skulle vi försöka beskrifvs den arma Ingas känslor, der hon, hvilande på soffan, öfvertänkte, på hvilket ställe hor befann sig, medan hon bevitnade den fräcka munterhet, med hvilken hennes make upp trädde vid spelbordet. Slutligen såg hon honom i vredesmod slå korten i bordet och hörde honom svära en den råaste ed öfver sin otur. Melcher Winke, den finpolerade verldsmannen, tycktes här antingen ha af lagt bildningens mask eller iklädt sig den förgylda rähetsnatur, som utmärker den passionerade spelaren, Inga våndades. MHeunes marter blefvo henne nästan outhärdliga. Än ville hon springa upp, afkasta sin förklädsad och ställa sig framför sin brottslige make såsom en hämndens gudinna; än ville hon obemärkt smyga sig bort från allt detta elände, för att utgjuta förtviflans tårar vid sin oskuldsfulla dotters bädd, Piötsligan sög hon dena svarta damen träda fråm till Melchers spelbord, klappa harig kind och kviska honea något I örat. Två minuters stillestånd, mina c un ig he aerrar, och apan hämnd, blodig -.wMNd, era menMså Lossa ord steg Melcher upp, kastade armen kring den aköna turkinnans lif,