Aftonbladet – 7 mars 1874, sida 3

j BEISVUGCRUDID, Ly I BG fall DUTUC fPEPpETRtTLlanN terne för hvardera hafva framstälts mera lstorslagna. Nej, säger vår förf.. meninIgen med detta ord synes 038 snarare vara den, att Ibsen velat antyda, att ban denna gång sysselsatt sig med det, gom utgör hufvudpunkten i all verldshistoria, med veridsstyrelsens stora hemlighet, med frågan om den personliga frihetens förhållande till en sty rande rödvändighet. Han har till den än 2an sprängt eller, om man hellre så vill sökt att i det oändliga utvidga tragediens gränser. Och detta visar eig icke blott i den yttre formen, i det att han gifvit sitt drama en episk dikts hela bredd och omsvändlighet; utan äfven i det djerfva försöket att förmäla den grekiska tragediens stränga nödvändighet med den moderna tra grediers sedliga fribet, teckna en kristlig försyn med drag, lånade från det antika ödet. Är denna uppgift lösbar?frågar kri tikern derpå, och svaret u:faller sålunda: Vi veta det icke, Vi veta blott, att Ibsen icke löst den. I artikeln Gustaf III och statshvälfningen 1772 bedömda af A. Fryxell bar C. T. Odhner mot den äldrige häfdatecknaren, hvars stora förtjenst genom väckandet af ett allmännare ivtresse för historiens studium han obetingadt erkänner, uttalat den ingalunda nya beskyllniogen att denne gått allt för okritiskt till väga vid val af sina källor samt att han vid bedömandet af ifrågavarande vigtiga spörsmål intagit en allt för partisk synpunkt. För det förra af dessa påstken den bar kritikern otvifvelaktigt anfört fullt tillräckliga skäl. Deremot har han icke i lika grad lyckats öfvertyga 038 att hr Fryxells ståndpunkt till sjelfva tvistefrågan är e8 oriktis, som han autydt den vara Om svenska ortnamn och eganderätten till sådana heter en uppsats af N. Linder, till hvilken K. Sidenbladhs arbete om Sveriges häradsoch sockennamn gifvit anledning. Sjelfva titeln antyder att cranskaren ej fullt gillar hr Sidenbladhs och statistiska byråns på bans auktoritet viitagna åtgärd att skrifva svenska ortnamn helt annorlunda, än de under tidernas lopp kommit attljuda och af inbyggarne i de resp. orterna, åt hvilka den förre härvid vill inrymma en viss rösträtt, i längliga tider tecknate, äfven om han medgifver att hr 8. i de flesta fall anfört goda skäl för sitt skrifsätt. Detta anser han dock icke alltid hafva va rit fallet, och särskildt kriticerar han strängt förf:s något djerfva bypotes rörande intvin gandet nu för tiden af det löjliga namnet Malexander å en socken i Ydre härad af Östergötland, som ursprungligen hette Malgesanda. Hr 8. säger dervid att det tyc: kes vara en M(agnus) Alexander, som föresväfvat den förste skribenten af denna osvenska form, och denna konjektur har gått igen i de flesta anmälningar af boken. äfven i vär tidning, sågom exempel på huru långt okunnighet i förening med sjelftlokhet kan gå i förvandskandet af svenska namn. Och nu senast har vår, som man vet, i språkvetenskapens djupaste hemligheter io vigde kollega Samtideu med sin vanliga spetsighet frågat, hvilka spår Alsxander Magnus lemnat vid sjön Sommen, eller hvilken visste i dessa vilda skogsmarker nägot om Philips son, om ej möjligen nägon prest, som var angelägen att visa sin boksyuthet? Denna lätthet att utdraga de yttersta kon seqvenserna ur ett i och för sig temligen lösligt antagande påminner starkt om en i samma lärda tidskrift iör några är sedan förekommande språkfundering, som då väck:e stor munterhet. P. tal om svenska akademiens ordbok yttrade nemligen Samtiden: Hvem kunde drömma om att det fins en lisen fågel, Fulligola Stelleri, som, ebura sannolikt ganska oskadlig, fått det förfärliga namnet Allförrädare, ett namn som eljest icke förekommer i hela språket? Så dana öfverraskande upptäckter belöna äfven den flyktige bläddraren, att ej tala om den djupa inblick i hela epräklynnet, som den ailvarlige och mera uppmärksamme läsaren kan hemta på snart sagdt hvarje sida. Nu står emellertid i ordboken ej allförrädare, utan alförrädare, hvilket ej är så särdeles förfärligt, om det också är något besynnerligt. Historien om Alexander den Store och sjön Sommen fär ett lika snöpligt slot genom den af granskaren ien not efter Rääf meddelade upplysningen att tecknin j: gen Malexander förekommer i skrift redan 1565 och helt enkelt uppstått genom en un: j der århundraden gradvis fortgående för vrängning af Malgesanda. ,— Kritikerns totalomdöme öfver hr 8:s arbete är attj han mestadels gått till väga med urskilning : och mätta och derför också oftast tr.ffat! det rätta, ehurna ban ej kan anses hafva il: allo lyckats i sin svära uppgift. Häfiet innehåller dessutom ett par anmälningar af F. Sanders högat förtjenstfulla arbete öfver nationalmusei tafi-galleris historia af —r— samt af åtskilliga nys svenska diktsamlivgar af C. R. N. (Nyblom). Dr W. Farrer, den engelske hofkaplanen, lär vara sysselsatt med att författa en: Jeswlefnadnr. som skall utkomma i två band och förses med illustrationer af målaren Holman Hunter. — Association internationale literairebenämner sig en förening, som blifvit bildad afl mer ansedde franske författare, Denna förenings ; rohresentanter ha vändt sig till författarne utilj ien, i främsta rummet Heinrich Laube, med begäran att föranstalta bildandet af en afdelning ! af föreningen i Tyskland, emedan förbållandena ! hindra föreningen att direkt vända sig till Berlin. I flere länder äro redan afdelningar bildade. Företagets praktiska ändamål består i attl: föranstalta öfversättningar från den ena afdel: ningens språk till de öfriga, såsom t. ex. från tyska till franska, engelska, italienska och ryska : 0. 8. V. — Den nyligen aflidne David Strauss be ji rättas ba efterlemnat två outgina. men färdiga lt arbeten: Leben Lessings och Leben Beetho-, vens:. i Wilhelm von Kaulbachs 25-åriga jubileum ! såsom föreständare för de bildande konsternas akademi firades den 22 Februari högtidligt utiji Miinchen. l — En atlas till Schliemanns arbete oml, Troja har utkommit hos Brockbaus i Leipzig. t Vetenskapsmännen och konstkännarne ha således tillfälle att finna upplysning om de funnal! sakernas värde. Academie des inscriptionsi!l Paris har rörande denna atlas hållit en längre j1l liskussion, hvilken dock endast tyckes ha ledtl; ill det resultat. att vaserna skola vara af olika l. ilder och ursprung. — sFru Antots) dotter-. Hvilka goda af-?