Aftonbladet – 6 mars 1874, sida 2

förutsätter en kyrklig tukt, och skulle i våra dagar, då så många vigslar mellar frånskilda makar förekomma, och då vigseln af så mänga betraktas såsom endasten port för inträdet i åtskilliga borgerliga rättigheter, medföra att den höga bilden missbrukades genom ett ofta olämpligt framhållande. Och äfven det kan sägas, att i utbytet af tillgifvenhe: mot undergifvenhet, om det också kan bibliskt försvaras, lätteligen kao i våra dagar inläggas en större betydelse, än som dermed förmodligen afsägs, och detta utbyte kan af välviljan anses såsom e stridshandske, utkastad mot vår tids sträfvanden för qvinnans likstäldhet med mannen, sträfvanden om hvilka kyrkan visst icke dermed vill uttala sitt omdöme och detta så mycket mindre som det är just hon, som till mannens sida upplyftat qvinnan ur hennes hedniska förnedring. Klokheten bjuder att icke nu göra en förändring, som under andra förhållanden utan svårighet kun nat ske, men som nu icke kan undgå att framkalla en storm af ovilja. Den är ju också oväsentlig och föranledes icke af något sannivgens tvisgande kraf. Göteborgs konsistorium, hvars utlåtande äonu icke inkommit. lärer, som förut är nämndt, ha afstyrkt förändringen. Det skulle sälunda vara 8 konsistorier, som formelt skulle ha tillstyrkt, emot 6 som skulle ha afstyrkt den af kyrkomötet för dess del beslutna förändringen. Men denna beräkning torde i sjelfva verket vara mindre riktig. Ty Wexiö konsistorii be tänkande har visserligen formen af ett slags tillstyrkande; men då ett konsistorium i en så grannlaga sak, som en vigtig liturgisk förändring, inskränker sig till att med ett visst undseende för kyrkomötet, icke afstyrka, men på samma gång förklarar förändringen af behofvet mindre påkallad, torde dess votum i sak kunna med skäl räknas till de afstyrkande; hvarigenom sålunda 7 konsistorier stannat mot 7. Regeringen har sålunda ett alldeles tillräckligt auktoritetsstöd för att icke meddela sanktion på zyrkomötets förslag, i synnerhet då man dertill tager i betraktande det mycket matta sätt, hvarpå det blifvit understödt af de bifallande konsistorierna och den märkliga förklaring, kvarigenom biskopen i Lund, skiljande sig från sina consistoriales, vitsordat att förändringen inom hans stift skulle framkalla oro.