Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

VINGLAREN.) BERÄTTELSE , AP JOHAN JOLIN. Jag är så rädd, lilla pappa. För hvem, för moster Kajsa? Men hon är bara sångerska, inte pianist. Bevara mig, o Herre, för falsk och elak tungal! halfsjöng moster Kajia småleende, Efter nägra ögonbick var konserten i fall gång och man lyssuade med förtjusging till de ljufva tonerna. Ja nu, syster Ingrid, är det vår tur ati spela tillsamman! u:brast Kajsa Adler, sedan man tacksamt applåderat far och dotter. Men då ber jag av få sjunga och trampa peidalen, så sköter du sjelfva klaveret. Ja, Herre Gud, att man ingenting fått lära i sin ungdomsdar, annat än göra strutar och räkna kopparslantar. Iuga spelar nog i sin mora ställe, svarade mor Ingrid och kastade på dottern en bedjande blick. Efter ena liten paus sutto båda makarna tillsammans vid planot, Meicher sjöng och Ioga ackompagnerade en vacker romans, som var en af hennes favoriter. I stället för den tyska texten hade hennes man eniigång för några är sedan, efter en lien schism makarne emellan, satt följande ord, hvilza han nu med glödande ömhet och med armen kring sin hustrus if upprepade: Tack för hvarje solskensstund som med dig, hos dig förflutit! Tack för kärlekens förbund, för ditt ja, du rosenmund, som två själar sammanknutit! O, förlåt hvad jag har brutit, då jag glömde en sekund all den. sällhet, som jag njutit. ) 80 A. Bjur I5—B6, 88, 40—42, 44—48, 50 och 52.