Aftonbladet – 5 mars 1874, sida 3

par sig sålunda en skenbild af religion. Med an sådan ständpunkt är det futit öfverenss:ämmande, att man låter hela sitt bopp om ett odöv lit bero på er d gbor fildrä gelse för adertonbu:dr edan. Fiora tecken synas emellertid hästyda på, att den tii pu närmar sig, oå den krisina mytologien skall gå samma väg som alla an:ra dylika. Bibeiforskniogens framsteg ha unde:gräit den historiska grundvalen för densamma och återställt Jesu verkliga historia i hela hepnes enkla storhet. Denna forsknings oemotsägligaste resultat är, att icke en enda af de dogmer, af hvilk.s antagande kyrkan gör menni kans galighat beroende, hvilar på biblisk grand, ut-n att de fastme a allssamman äro stt anse såsom sl ster af långt sensre tiders dogmati-ka etridigherer. Natorvet uskap-rna: framsteg ha Nibiuts vjort den ortodoxs bi den af universam och stadgat öfver ygels-n om en lagburdev, på i gen enda ju kt genombruten verlåeorånivg och derm:d undanrödjs möjligbeten als. k. under. Psamma gåns har menskugheten tagit ett stort steg framåt i religiöst hänseende. Kristi anda har trängt igevom sä mycket, stt vi icke mera kunna tänka 083 ex Gud, hvilkews rättvisa är lika med hämud och som behöfde försonas genom et offer, att viicke mera kunna tänka oss eu s-ligh-: för oss sje!fve, unde: det största d-ten af mennniskoslägt-t gårevig: förlorad, I detta hänseence är vår tid mera re:igiös och mera kisten än ntgoa föregående, ebura den e5 sädan, emedan den ganda verlåsär stadå i fuli upplösning och iösg medvetandet Enn för det mesta är stumt och ieke fått uttryck hvarkon i id6er eller ins:iutioner, uten ärrn är öfvervägande en blott känslostimning. Men tll följd af denna stämning, gom 1 nögon män javesker på enbvar, bar det blifvit omöjligt att uppfostra vär tids menniskor till tro på en förgänvgen tids trosliror. utan art göra väld på och till en viss grad stympa deras andliga väsende, Denna uppfostran skvil emellertid lyckas med en det barn och göra dem till andliga krywplingar, kanske för hela iifvet. Andra skall hon göra lilkgiltiga och slöa for alla mensklighetesg högre iniressen, utan att kanua bibringa dem någon bestämd ifvertygelse, Mänga skola vis första tillfälle kasta bort dessa troslä ror såsom ett förhatligt ok, och då eka måsända mycket följa med, som urder andra förhjilanden skolat utgöra deras tröst i lifvet och döden. Hvad blifver det åk af denna påskmorgonradnad. om hvilken Fo sterlondet talar? Om man jemför den vppfostran, som sökar fjevra själen vid föräldrade trostsevingar. och den. gom går ut på ar frigöra alla menuniskvanders krafter och förmögesheier, så usdra vi just, byilkeodera som skapar det mattaste och kyiigaste Jjaser (för att nyttja Fosterlandets egna ord) eller som kastar de dyztraste skaggoran! Siniligen betonar Fonterlandet, att den kyrkliga trosläran eller, päxom det fa!skeligen kallar heane, kristendomen, icke är nägot utsäde til owstörtningar, men att den frireligiösa riktningen deremor leder till sädarna. Sant är, att ortodoxien till sitt väsende är konservativ och följdriktigt måste göra sig solidarisk med de konservativa intressena. Ty det konservativa vänkesättet besvär väsentligen uti att misatrösta om menniskonaturen och anse ett Gaås rike på jorden, i Kristi mening, för BA utopi, och härmed öfverensstämmer förräffligt en skidan relisiös ksig: som förklarar menniskan fallen och ställer Kristns utom menskligheten cch hans rike utöm verlden. Men om man tror sig kunna qvarhålla den verld, som är på väg att försvinna. genom aut hos det uppväxande aläget inpragla en förgåvgen tids religiösa iskådnivgssätt, så bedrager man sig myc tet. Alven der uppfostran icke är egvad utt vicka de krafter, som befordra msnskigbo:ens fortskridande tll ljus och irihet, ifven der detreligiösa KekAdningssättet icke Yr sädant, att arbetet för mensklighetens rigörelse från gammalt förtryck och gsm!a rättvisor uppfattas sksom ett heligt verk, n andstjenst skall detta arbete ändock ortgkb; men ået skall vädja ull mennviskonaureas lägre motiver i stället för till de ögvta. Och om omstirtniugar då komma — hvems är skulden? Vi undina, om det ske är jast på Fosterland:t och dess ortooxe själsfräsder, som man kan tillämpa batjers ord om det slägte, som mognar reslutioner och förvånas öfver dem. tek a