Aftonbladet – 4 mars 1874, sida 3

El ch samvetsgraurhet tagna ur bibeln, och i -t frommaste hjerta kan icke taga anstöt af stycket. Och ändock är ultramontaneraag raseri mot författaren mycket begripigt, ty dem gäller spetien af hans verk, hvilket han tillegnat den italievska ungdo j men, framtidens underpant. Första akten spelar i Maria Magdalenas bus. Den sköna synderskan är uppfattad i stor stil. Hon eger rikedomar, häller dufpost och egna kurirer, läser Platos Phä lon och mottager endast förnäma b-sök. Pontius Pilatus gör henne sin cour, likaså sfverstepresten Kaiphas. Don sistnämnde presenterar sig med orden: Jag kommer .cke med verldsliga afsig er, uten at relisiösa bevekelsegrunder. Af bvilken art iessa äro, erfara vi genast ur den romerske ståthällarens mun, ty han är en fri sprökig skämtare, Den fromme Kaiphas prejar af den gifmilda Magdalena penuninzar, och de glänsande guldmynten från seaaste prägling, hvilka hon skänker honom at de fattiga, spelar han bort till Pilatus. När denure skrattande förebrär honom hans iklighet, svarar hsn med värdighet: Man mäste skilja privatwannens handlingar frän srons heliga grandsatser. Magdalena nppträder, strblande af skönhet och prakt, men hon är melankolisk och trött, och hon ledis. För att förströ henne, derättar Pilatus om timmermannens son, om hans milda läror, om har han gör folk hel j bregda och om den ocmotständiiga tjusning ! han utöfvar på det fattiga folket, på qvinnor och barn; han beskrifver scenen, då äktenskapsförbryterskan stod inför nazarsn och denne sade: Den bland er, som är utan synd, kaste den första sten.n på hennelel Magdalena lyssnar, uppskakad i sitt bjerta,! .ch när hom äter blir ensam, sedan Pon tias och Kaiphas göst, på det att folken oÅ få den uppbyggelsen att se svärd och rökelsekarl tillsammans, kallar hon in sina slafvinnor, skänker dem friheten, gifver dem sina smycken och går att uppsöka Jesus. Audra akten börjar med en liflig, äkta italienskt bållen folkscen. Alla. möjliga krämare och mänglare skrika om hvsrandra. Magdalena och Clandia Procula, Pilati maka, komma förklädda för att höra Jesus preaika; likaså Kaiphas, som genast gör till Judas och hviskar med honom. Jesus kommer och talar ill folkhopen. Hans tal är sammansatt af de vackraste, känslan mest anslkende ställena i evangelierna. Magdåalana knäfaller och kysser fällen på hans klädnad; Jesus vänder sig till henne och yttrar de bekanta, underbart djupsinniga oden: Dig skall wycket förlåtet varda, ty de har mycket älskats Slutligen leder cettnrio: en Longinus, hvars veteranhjerta smälter som vux vid aublicken af den in-pinerade manfien. till honom gen blinde.l. Foiket ropar: Gör ott nnderverk!Jesus svarar: Iotet uuderverk, utan ett botande skall menniskans son försökas, och med en tanceett, som Johannes räcker honom, opel. rerär har starren på den blinde. Under folkmassäns gränslösa jobel faller ridän. : Tredje akten tfamställer frestelsen. Ensam och öfvergifven sitter Jesus på bergetj. och häller en i sin rörande enkelhet gripande monoleg. Då nalkas frestiren — öd turligtvis icke Satan, utan den åldrige öf verstepresten Annas. Han ville vinna Jesus för prestadömets syftemäl; han före: speglar honom föret att få efterträda sig i emb-tet, derefter det verlidsliga välder öfver Judea. Hör mig, Marias son, säger den judiske jesuiten, hela Asien afskyr de romerska fortryckarne. Folken knota,!; och än gnista är nog föratt tända den jätte-l, brand, som vår hand redan länge har för ; bezedt. Derpå för han Jesus till bergs-!) sluttniogen och visar honom Jadeas yppigal: falt, och rika städer. Blif min, och allt!i hvad du ser skall jag gifva dig. Biif min,!, och jag skall smörja ditt hufvud med konun ie garnes salva! Bf min — och man skallle bakom templets fö hänge höra herrans väl if diga röst, som belsar dig -åsom den smorde, : frälssren, Israels konung. Med värdighet afvisar Jesus prestanhanget, och skummanij de af raseri störta presterne bort för avti! brings konrom i förderf. Jesus vet, att de; ras hämnd skäll drabba honom; han tagerj, aisked af den gråtande Magdalena. Him-3 melens englar-, utbrister hand, ssamlen hen 1 nes tårar och bären dem genom de renaste t stjernoraa upp till min fader! , Fjerde akien, dramatiskt den lifligaste, i spelar i Pilati domgal. Presterne forärale nazar6ens blodj de ha mutat folket med pen Is ningar och skildra Jesus såsom en politisk c förbrytare såsom uppviglare och upprorsI stiftare. Pilatus, rörd af Magdalenas och ! sin makas böner, vill benåda Jesus, menl; pöbeln begär, att han skall korsfästas. Vorel Han romersk medborgare, suckar Pilstug,li kunda jag rädda honom; derefter utsiun-s gar han föraktligt å den blodtörstiga ho; pen förbannelsen! Hans blod komme öfver; er!s Men derförinnan utfärdar han befall-i ning, att två fanatiske auvhängare af döpa-!t ren, Leonties och Cxrinus, hvilka man trott! vara döda, skola frigifvas ur fängelset. N Faran att vid eluiet raka in på medeltidens passionsspels bana har Govean gan-; eka skickligt undvikit. I en uselstoga vid ji foten at Gvigatha ha lärjangarne äpgsligt!s hopträngt sig; Maria Magdalena kommer! för att berätta set fasansfulla. Med skarpt ; hän förebrär hon dem deras feghet. Hvar-, est voren I, dä han tre gänger stö-tade un-, der korset? Hvar voren I, då jag hördeli! hammarens slag, som insiogo fyra spikar, !: den ena efter dena andra? Juhannes är till-!. intetgjord af smärta. Gråten, mina ögon, ; klagar hauv, gråten öfver den förloradel; mästaren.Men Paotrus reser sig och app-j1 fattar det uppskakande sgonblicket praktiskt. Lätom oss sprida oss kring ländernas, rår! der han, låtom oss förkunna for folken banal! lära, må vi jäta beos riko återsppstål Låj tom oss värfv. aubängare, må vi bli l-gio,j och vi skola bli mäktigs! hana död skall bli hämnad, och vi skola i hans namn be herrska jordeu. — Land mot land och tolk mot folk!mumla Leontius och Carinas. Magdalena springer förfärad upp, och frön henves läppar ljuda ds: förkrossande slatorden: O, Petras. när I redan nu, då han knappt är död, förfalsken s ord —L framdel H