Aftonbladet – 4 mars 1874, sida 2

Bravo, bravissimo, lilla moster Kajsa! Nu kan vi då få oss en länge saknad altsångerska vid kusgliga operan. Konsuln hade varit borta på stor herrmiddag, och assessorskan var på visit hos sin vän statsräådinnan. Melcher var glad och upprymd och man hörde på bans välljudande stämma genast vid hans första inträde att han var vid det briljantaste lynne. Han gjorde en chevaleresk bugning för samtliga damer och gick derefter fram för att kyssa sin hustru och sin lilla dutter. Brytvingen mellan makarna, med anledning af Iogas qvardrijande vid bruket, var längesedan försvnad på det vanliga sättet senom Melchers kuätall och afbön. Hvad än Inga kuade förebrå sin make, icke var det långsinthet, och om hans iingerocksk icke innebar något botoch bättrirgsbegär, så syntes der Ätminstone för ögonblicket uppriktig, och Inga kunde omöjligen motstå den förföriska stämmans vackra klang eller den länga, till hjertats botten trängande blicken. Ack, ni snälla, flitiga, sjelfuppoffrande barmhertighetssystrar, hvad är det ni sysslar med nu igen? Barnkläder, alltid barnkläder! Men vore det inte lika ädelmodigt att lemna det der arbetet åt några futtiga. som fiage sig en inkomst och hvatigerom ni fördubblade ert ädelvaod? Nå, hvad skulle vi då göra, min kära konsul? sporde moster Kajsa. Roa er och andra gaturligtvis.. Villni gå på spektaklet i qväll hela qvintetten? Det är inte för sent ännn. Jag skaffar ena loge och sällskapar med er en stund, ty hela dvällen sår jag sällan utmed dramer. Nb, veslut och handling är ett hos qvinnan — vill ni se Jane Eyre en gång tili? eVi trifvas så bra der vi sitta; fråga hvar och en enskilds! sporde Inga mildt afböjande. Nå, då ska jag arrangera en opera för iamerna, återtog Melcher glädiigt. Kom lilla Viola, ska vi spela en å qvatre mains ur Friskytten. (Forts.)