Aftonbladet – 3 mars 1874, sida 3

.j Dr 0. Montelu föreläsningar om jernåldern. I går afton höll dr Montelius den första af de fem föreläsningar för högskolefondens räkning, i hvilka jernäldern i vår nord kom: mer att af honom under innevarande månad : behandlas. Ehuru en tidning omöjligt kan : redogöra för alla föreläsningar af mer och li! mindre vetenskaplig eller ock populär beskaffenhet, som man är i tillfälle att åhöra ! här i hufvudstaden, i synnerhet då tidningens utrymme är så upptaget, som händel-: sen är under nuvarande förhållanden, hafva l: vi dock ansett det lämpligt att denna gång göra ett undantag frän vår plägsed att ill allmänhet icke redogöra för föreläsningar. l; Hr Montelii föredrag behandla ett ämne, som, utom att det är af mycket intresse äf1; ven för den stora allmänbeten, så mycket !l mera förtjenar att nu uppmärksammas, som , en allmän arkeologisk kongress, såsom bekant, kommer att hällas här i Stockholm? under Anguasti månad detta är. Viäroförviesade, att hr Montelii föreläsningar skola hos hans ähörare — voro de än denna gäng l, icke så talrika, som man kunnat vän:a, och i som man väl bör kunna hoppas till de föll, jande gångerna — väcka ewt lifligt inressel, för en vetenskap, hvilken här i vorden sedan läpg tid tillbaka har räknat flitiga be arbetare, som på senare tid gått med jätte-; steg framåt och, ehuru den haft att kämpa ( med talrika fördomar, dock brutit sig vägl; samt segrande öfvervunnit mötande svårig-, heter och hinder. Arkeologien är, med ett ord, hos oss stadd i en utveckling, hvarom lg man för icke så länge tillbaka i tiden knapl; past kunde göra sig nögot begrepp. Utomlg Jde mera framstående arbetarne på denna ; vetenskaps område hafva talrika personer ur s olika samhällsklasser med ifver omfattatl, denna sak, hvarpå de i värt land stiftade , töreniogarna för fornforskningens beframjande äro talande bevis. Om vi än ej kom , mit lika långt som i Danmark, der litet, hvar intresserar sig för arkeologi, så torde q man dock icke hafva orätt i att säga, detjf den stora alimänheten börjar blifva alltlt mera genomträngd af intresse för vära foralemningars skyddande och forntyndens twilvaratagande. Hvad som nu mäste ansesl, I vara af största vigt är, att kännedomen om j7 arkeologiens resultat sprides i allt vidsträck-g tare kretsar, för att intresset för denna ve-f tenskap mä blifva allt mera lefvande. Detit var också med mycken tillfredssatällelse, som g vi helsade upptagandet på programinet förl, Thögskoleföreningens föreläsningar under in-, nevarande ärs första månader af ätskilligalg föredrag om jernåldern, då vi voro för-!, vissade, att härigenom erbjödes ett tillfälle , att ähöra en redogörelse för åe vigtigastelp resultaten af både de äldre och de senastel, J undersökningarna om detta skede i värtiy lands utveckiing, hvarom endast arkeolo:a Igien kan skaffa oss nägon noggrannarelh kännedom. h ) I början af sin föreläsning erinrade drj2 Montelius om, hvad han för ett år sedapx af stenälderns folk uppnätt. Nordens invånare egde redan åå vära vigvoro de vanliga räämnena för prydnadern, r husgeråds och vapens förfärdigande, hvargen spriddes mot norr, kanske ända uvp ijg Mälardalen. De vigtigaste faktorerna förlh kulturens framätskridande — jern och skrif1 h konst — voro dock ännu alldeles obekante.s Jernåldern eller den del af hednatiden, dä ja jernet var kändt, tager sin början vid Christi födelse. Innan föreläsaren öfvergick villlv redogörelsen för den afdelning at denna tid rymd, hvilken blifvit benämnd den äldrejd jernåldern, lemnade han en kort öfverblick d öfver, hvad man har sig bekant om jernetse! uppträdande i andra länder. De äldsta spå-!h ren af jernets användande finner man i Egypten, hvarest på åtskilliga monument, minst!b från 2000 är före Kristi födelse, svärds klingor äro afbildade vch målade dels medjim röd, dels med blå färg, den förra säkerli gen häntydande på brons, den senare dere-!i mot på jern som råmaterial. Man har dock bi menat, att pyramiderna, som uppfördes un-!i gefär 3000 är före Kristus, svärligen kun-v nat åstadkommas utan jernverktyg; men ä bäremot kan man anföra, att i Amerika; ofantliga byggnader af cten upplörts af a folk, som ej känt jernets bruk, Den utb märkte egyptologen Lepsius uppgifver, at: ål brorssvärd nästan uteslutande användes före h tiden för Hyksos herråvälde i Egypten. !s Dessa Hyksos härstammade från Asien och! hade kanske infört jernet i Egypten, dit! det enligt inskrifternas intyg kommit fri.; Persien. ja I Palestina är jernets användande -ä gammsalt, att någon tradition om dess förs:a , h införande ej förekommer i Mose böcker. 4 di mångfaldiga ställen i gamla testamentet : i talas detsamma, t. ex. Goiiaths lanssp nitnaglar o. s. v. i det salomoniska temp Af vigt är en uppgift från sjette ärhun: det före Kr. af profeten Hesekiel, att hemtades från Spanien. Ive I Ninives ruiner har man i nordve-.os I är latset, som anses hafva blifvit förstörd! s:or tr än 700 :r före Kr, vid de der ans idealt gräfningarna funnit jernvapen äfvensor fötter, gjutna af brons öfver en inrel af jern. I Korsabad har man ant stora jerntackor af sammanlagdt flere skålpunds vigt. Atskilliga sf dessa tackor förvaras i Paris och gifva, o t sin äålder at 2500 år, då man slår pf dem, från sig en klazg liksom af stål. Säsom ett g bevis på, hura en bronskultur kunds i a I seende till dätidens bristfälliga kom tioner länge bibehålla sig vv icke sr