Aftonbladet – 28 februari 1874, sida 2

vi tro, Iran desse nerrars sida Intet DiDdort in möta. Da petsoner söm gjort till sitt lifs pgift Att arköta Ik oå votohtkspå stå um inom landet, mäste väl i ännu högrejl ad än någon annan vara intresserade förV t, gom kan befordra elementarbildningens s höjande, befordra upparbetandet af den jord-is nån, som skall mottaga deras eget ttsäde.lF Vi hafvå kallat den här föreslagna läro verksreforthen den vi tigaster: och HAT hälla dettå Uttrvot, AM lärarens personliga !b skivklilnet beror hans ämnes ståndpuoktl: vid det resp. läroverket helt och hållet. Ätven uzder ogynsamma förhällanden i öfrigt kan hans kraft och insigt åstadkomma goda regultat, men äfven de bästa angrdolagar från rektors och ähdre förmäns sida göras sond bn oduglig lärares inflytatide föll komligt gagulösa, I all synnerhöt gäller Bide lt 3et era och detandra öm Iöktorerna, hvilka, ); i kräft at Bköistadgana 2 122, samtlige lär ! jungarnes ledving i vederbörande läroämnoelj och tillsynen. öfver hela uädiervisningen i detsäming tillkominer. Att tillsättandet af sådata Piätser må ske med störeta möjliga umsorg och urskilniog, att till dem alltid nå tagas den lämpligaste bland de sökande. blir alltsk oemotsägligen den för läroverket vigtigaste frågan. Men, skal kanske invändas; låt och vara att man på det föröslägna sättet bättre än på Bågot aiihat erhåller kännedom om del: sökandes relativa vetenskapliga sicklighet; ; låt ock vara, att denna senare är; såsom ofvan visades, ett högst vigtigt moinent uti, ja t. o. m. ett oundgängligt vilkor för lärarens dugl get såsom sådan, såsom under: visare; visst är ändock, awvt dena förra ingalunda är identisk med dena senare, att det allt:ör väl låter tänka sig, alt en pörson kån vära t 6 il. eh utmärkt vetenskapsinan, utan att dertöre ega undervisnivgeförmåga. Vi medgifva gerna, att sådant både låter tänka sig och verkligen int:äffar, ehuru vida mera sällan än ihan i allmänhet trör — nemligen försåsidt med Veteiskaplighet verkligen förstås den art deraf, som vi här ofvan; till förekommande af missförstand, tillstit oss att både positivt och negativt definiera: Men låt ock vara, att sådana ändånlagsfäll ivträftade Vida oftäre än verkligen är händelsen — d-tta strider icke på minsta vis mot hvad vi anfört. Vi yrka ju alldeles icke, att större betydelse, än nu sket, skall tilläggas den sökandes lärdomsmeriter; vi påpeka blott ett sätt hvarig-nom man med större tillförlitlighet än ucder nuvarande förhållanden kan bedöma dessa merltets verkliga beskaffenhet: Det anförda skall, vaga Yi Hoppas; vara tillräckligt att motivera befogecheten af var rubrik. Men för den händelse att så ej är fallse-. nödgas vi, äfven med fara att stöta en eller snoan al våra läsare för hufvodet, tillägga ännu några ord, yttra oss om äfveti den negativa sidan af saken, om en betänk Ner följd af det nuvarande systemet. samma mån en dofiiareå sak-insigt är ofullkomlig, i samma mån Isper han ock fara att räverkas af sitt subjektiva tycke, st syinpatier dch adtipatier. Den art af domareve ksamhet, öm Hvilken här talats, har ing-lunda visat sig bilda undantag från vämnda regel, och der vattnet är något griämligt, behöfver man ej vänta länge på fiskare. Också begyiner dessvärre inom den kår af unge mäv, ur hvars leder de sökande till statens 1:rarepatse utgå, den sigt alltmera rfotfästa sig — och, hvad som är allra värst, visserligen ieke utan skäl — att man för bedömande af sina ut sigter på n sökt befattning ingalunda bör pröfva sig sjelf och gin verkliga ställning, ingalunda bör söka bilda sig ett, såvidt möjligt är, objektivt omdöme om sin egen och sina medsökandes skicklighet, men så mycket mera sondera: vederbörande capitulares, söka ntransaka, åt hvilket häll deras aprioriska sympatier luta; att man således ock, med undertecknandet af sia ansökän, ställt sig på visst sätt utom lagen och underkastat sig stt för en tid vara 1 — sit venia verbo — et kästbull för vederlbörandes godtycke. Och det hjelper ej att besvära sig. heter det, ty betyget för afhandlingen kan ju icke öfverklagas. Måtte I denna bedröfliga föreställning så snart som möjligt itplänag, döntia kräftskada för vårt land med snaraste botas! Fär blott den studerande ungdomen vid Sveriges högskolor en gång rätt klart för sig, att ingenting aiHat än duglighet befordrar; att brist i detta afseende, brist på kunskaper och skicklighet alldeles icke hjelpes eiler ersättes genom inställsamhet hos vederbölrande, genom goda vänners bona officia; att vid tillsättandet af svenska statens läIrare5efattningar ingen annan regel tillämpas än every man on kis place; att staten I med yttersta noggrannhet öfvervakar det lsätt, hvarpå dessa tjenster bortgifvas, — man skall då ej längre behöfva klaga öfver brist på duglige och kunskapsrike lärare, öfver att universitetsstadierna nu för tiden äro endast examensstudier; man skall då se mera uträttadt, mera vunnet för både ele Åmentarundervisningen och den verkliga läTrarebildningen genom ändring af några rader i en författning än genom de dyrbaraste pe dagogiska experimenter.