Aftonbladet – 27 februari 1874, sida 3

sökt åtskilliga af Europas hufvudstäder — tal. nämnde icke denna gång Rom — oc! då han dervid sökt den svenska ministern icke sällan fått till svar, att han var hem rest på permission. Tal:s anmärkningar afaeendo på pensionsstaten hade h. exc, nt rikesministern för öfrigt alldeles förbigått Hr Sjöberg uttryckte sin förvåning öfve! hara man kunde begära avt en bättre and: skulle införas inom den diplomatiska repre sentationen på samma gång som man ge nom anslagens nedprutning tvunge K M: att vid tillsättningen af sändebud inskränk: sitt val till personer, som vore i tillfällc att för bestridande af sina lefnadskostna der göra uppoffringar af sin enskilda för mögenhet. Grefve Sparre framhöll motsägelsen mel lan det af stateutekottsledamöterna förds talet derom, att de hyste förtroende til utrikesministern och deras begäran att har skall göra inskränkningar, oaktadt han be stämdt förklarat att han icke kunde göra några sådana. Talaren anshg, att man hä hemma mätte spara så mycket man beha gade, men inför utlandet finge man ej visa någon knusslighet. Det inverkar betyd ligt, sade tal, om man uppträder på et: värdigt sätt, icke på mesquint och knuss ligt! Hr A. Rundbäck talade för bifall till K. M:ts proposition oförändrad, framhållande värdet för de oinvigde af de talrika upplysvingar, som utrikesministern under der batten lemnat. . Hr Ola Bosson Olsson förmälde sig haen åsigt, som han dock icke visste om den vore riktig eller ej, nemligen att besparingar skulle kunna göras på konsulsstaten, hvilka kunde komma ministerstaten till godo. Tal. framdrog härefter en hel hop af de siffror, som blifvit framlagda af mi: noriteten bland förlidet års statsrevisorer och med hvilka de sökt visa att konsnlernas aflöning icke stode i lämpligt förhöl lande till de olika platsernas kommersiella bstydelse för vårt land. Utrikesministern hr Björnstjerna uppträdde härefter ännn en gång, förklarande att han alldeles icke hade för afsigt att bryta med den diplomatiska etiketten, Det vore framför allt af vigt för stater, som ej ära de mäktigaste, att ej bryia med denna etikett. — I afseende å ministrarnes rapporter upplyste hb. exe. att u:rikesdepartementen ärligen läte trycka en volym sådana rapporter, mer ban beklagade att, fastän de gratis tillbandahölles, det visat sig för dem så ringa intresse, att af de senast tryckta endast 6 cxemplar blifvit uttagna. — Hr Keys önskap att man skulle göra försök att sända en minister till Alexandria kunde h. exc, icke efterkomma, ty sädant skulle, i betraktande deraf att detta land voro ett Jydrike under Turkiet, vara detsamma som en krigsförklaring mot sistnämnda land, och en sådan vore han icke sinnad taga på sitt ansvar. (Allmän munterbet.) — Hvad åter anginge den ministrarne under sommarmånadersa beviljade permission, så medgat tal. att han verkligen uppmuatrade den på det att desse ministrar må få tillfälle att allt emellanåt komma hem, på det att de ej må blifva för det egna landets förbållanden främmande, hvilket man understundom förebrått våra diplomater, — Att diplomaterne i afseende å pensionsförhållarden måste behandlas annorlunda än andra tjeastemän hade sin grund deri, att de icke kunde såsom lesse senare läta sköta sina befattningar af vikarier, då de af sjukdom eller ålder dertill blifva olämplige. H. exe. utrikesministern värde sig härefter mot hr O. B. Olesous anförande, dervid först erinrande, att de besparingar, som möjligen skulle kunna göras på konsulsstaten, alldeles icke komme ministerstaten till godo. Hvad angioge kongulsstaten och le anmärkningar br Olsson riktat mot den: samma, stödjande sig på den af en minoritet bland statsrevisorerna afgifna reservation, så faun b. exe. dem föga hållbara, och han trodde att om dö, som afgifvit denna reservation, hade velat hedra honom med en half timmas samtal i utrikesdepartementet. stället för att egna stor tid och möda ät itarbetandet af vidlyftiga tabeller, så skulle relt säkert denna reservation icke ha kommit till stönd. Den utginge nemligen från len alldeles felaktiga föreställningen att konsulernas aflöning borde lämpas efter det antal fartyg, som besökte de platser, der le ärs anstälde, Förbållandet vore dock, utt på de ställen, dit många fartyg komraa, ler har konsuln att af dem päräkaa be ydliga iukomster, hvaremot på ställen, lit få fartyg komma. dessa iakomster äro högat obetydliga. Skulle man nu dertill ninska lönen, derför att en konsul på mn sådan plats blott har att möta ett få al fartyg, så skulle resultatet blifva att an erkölle så godt som ingenting. Härom rade upplysning lätt kunnat vinnas, men nähbända föredroge somliga att skrifva en eservation med några pikanta anmärknin sar, framför att inhemta upplysningar som kulle visa at dessa anmärkningar vore befogade. De af de nämnds reservanerna uppgifna talrika siffrorna hade h. exe. ske granckat, men han hade icke allftör stort örtroende Will deras tillförlitlighet, då land, på ett ställe förekommande 5 siffror it bvilka han kommit att egna uppmärkamhet, 2 fonnits vara oriktiga. Hvad aninge de mot särskilda konsulater riktade nmärkningar, ville h. exc. endast fästa sig rid tre. Hvad då först, anginge Helsingors, så hemställde han, om ej med hässyn ill de band som fästat och ännu fästade