Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 3

i sjelfva verket klar; det ginge ej an att säga nej, ehuru det kostar att räknas till kalturländerna, — Statsrådet Bergström yttrade sin tillfredsställslse öfver, att nä stan alla talare yrkat biall till den k. pro. positionen; endast två (grefve Beck-Friis och frib. Sprengtporten) hade, dock i sam. ma syfte, yrkat återremiss. För regerin gen skulle emellertid ett bifall nu genast vara behagligare, emedan Förenta Staternas regering begärt svar före den 4 Mars. — Sedan hr Sundell uppträdt till utskottets försvar, dervid upprepande det skälet, att utställningarne följa så tätt på hvarandrz, att industrien ej hinner följa med — och efter det hr Brusewitz tillkännagifvit, att äfven ban blifvit af en tillfällighet hindrad att anteckna sig såsom reservant — bifölls, såsom viigår nämnde, den k. propositionen. Redan vid föredragning af utskottets utlåtande n:r 14, moment 2, hvilket handlade om justitie-stats expeditionen, blef dyrtidstillägget föremål för öfverläggning. Statsrådet Bergström åberopade en uppgift, lemnad af K. M:ts befallningshafvande i Kalmar län och utvisande den prisstegring, som sedan sista allmänna löneregleriog uppstått. En tarflig tjenstemannafamilj, som är 1858 beböfde: i stad 2739 och på landet 2,454 rår för sitt uppehälle, kan nu (under för öfrigt lika förhällanden) ej ba sin utkomst på mindre belopp än: i stad 4337 och på landet 3.770 rår; prisstegringen här således 63 å 65 procent. Regeringen hade ej vid förra riksdagen föreslagit ett åyrtidstillågg, emedan en sådan Ätgärd endast borde i yttersta nödfall vidtagas. Helst såge regaringen naturligtvis att lönetillägget beviljades för båda ären 1874 och 1875; men om detta ej läte sig göra, så vore det mest 10-. giskt att besluta om ett tillägg för endast är 1874. — I afseende på den föredragna punkten (om anslag till justitie-statsexpe ditionep) ogillade talaren sträfvandet att uppföra. anslaget på extra stat och nedpruta beloppen, hvilket sistnämnda måste ha till följd, att regeringen måste sätta sina fordringar så högt som möjligt — i beräkning på en dylik nedprutning. Den lilla anvisnivgen längre ned i utskottets betänkande, att vakanpta löner skulle af K. M:t disponeras för den nya organisationens påbörjande, tjekade till intet, ty blir en tjenst ledig, så måste ju ändå de löpande göromklen upprätthållas. I sammanhang härmed klandrade tal. förslaget, att, om tjensteman har permission öfver 6 månader, vikarien skulle få dyrtidstillägget. Principen häri vore ej riktig, ty dyrtidstillägget bör ansos såsom en del at lönen. Grefve af Ugglas Bberopade sin reservation. Hvad sow i detta fall skulle skapas, vore i sjelfva verket nya löner. och dessa böra uppföras på ordinarie stat; i annat fall bar K. M:t svärt att få byråchefer för 1875, emedan de icke veta, om de komma att gtanna qvar 1876. — Hr von Koch anmärkte, att när regeringen går riksdagen till mötes genom att omreglera statsdepartementen, så är man ändå ej nöjd — af det skäl, att ej allt hunnit omregleras. Sådant vore att be nämna de obotfärdiges förhinder — och vore för öfrigt smanska opraktiskt. — Grefve G. Posse ville bifalla utskottets förslag och ansåg det åtminstone ej vara nödvändigt av på ordinarie stat uppföra de begärda anslagen. Expeditionschoferne i justitiedepartementet hade väl ej så särdeles mycket att göra; och talaren trodde, att hr civilmininistern ej tänkt på detta departement, då han nyss yttrat sig om svårigheten att få expeditionschefer till de arbetsammare departementen, tskillige talare yttrade sig för eller mot de af utskottet verkställda nedprutningarna, hvarföratom frågan om anslagens uppförande på ordinarie stat eller extra gat anledning till ett mycket lifligt meningsutbyte. Hr Wallenberg önskade, att så många anslag som möjligt skulle uppföras på extra stat; br von Koch och grefve af Ugglas voro åeremet af alldeles motsatt åsigt; och hr Carlson påpekade, att ordinarie stat alldeles icke innebär detsamma som inamovibla tjenstemän, Statsrådet Wenne berg — som ej trodde sig säker ait, då åttonde hufvudtiteln förekomme, fö uttala sig i ämnet — försäkrade, det svårigheten att erhbölla expeditionschefer vore sä betydlig, att man ej borde fixera lönen alltför lägt eller uppföra den under extra stat. Såsom vi i gårdsgsnumret omnämnde, blef slutligen den korgl. propositionen bifallen med 64 röster mot 49, som voro för irib. Stjernblads reservation. Utskottet hade föreslagit, att anslaget till högsta domstolen skulle med 32.000 kronor förböjas, under vilkor, att den förhöjda lönen ej må uppbäras af jostitieråd, som jemväl från inrättning eller bolag, som af K. M:t sanktionerats, uppbär lön eller årligt arvode. Emot detta bifogade vilkor ippträdde flere talare. Hr Wallenberg anmärkte det godtyckliga i, att justitieråd ej ör vara tjensteman hos ett af K. M:t sankioneradt bolag, men deremot får t. ex. vara controllant i ett kommanditbolag, som dock j är skyldigt att föra öppen bok. Efter ;rdalydelsen skulle ett justitieråd ej heller ä vara medlem af Göta kanalbolags styelse. Fastmer, trodde tal., borde vära do nare lära känna det praktiska lifvet på vära håll. Hr Carleson, sjelf justitieråd, ville uttala sig mot de åsigter, som legat ill grund för utskottets formulering, Det vore en psykologisk sanning, att omvexling arbete höjde arbetskrafien; och att den nskilda verksamheten (som i detta fall narast kunde kallas förströelse) medförde n iokomst, kunde väl ej klandras. Att rara bolagsman är i alla fall ej så besvär igt eller tidsödande som att vara t. ex. osgessionat, och blir bestämdt ej besvärlisare, derföre att K. M:t sanktionerat bvlaset. Till försvar för utskottets ståndpunkt ppträdde frih. von Essen. Det vigtiga vore här just principen, att högsta domsto ens ledamöter ej få vara tjenstemän hos stt bolag, öfver hvars verksamhet de sjelive kunna komma att döma. Enligtutekottets ormulering har dessutom ett justitieräd ritt val att qvarstå i bolagets tjenst, mot ilkor att bibehålla den lägre aflöningen. Skilnaden mellan en lägre doware och ett ustitieråd vore i detta hänseende betydlig. Ir Nordström framhöll. att i alla länder