Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 2

Hemlängtan dref mig dock till slut mot norden, dit jag ett år förnt hade bemsänd: min son, och tillfälligheter ha gjort mig till er mans kompanjon; men till en bättre menniska. det hoppas jag att hans maka skall göra mig med hvarja dag. Ni öfverskattar mina krafter, hr Blubhm, svarade Iaga rodnande. Jag kan hvarken genom lära eller föredöme förädla en medmen siska. Jag kan blott bedja Gud om styrka år alla goda föresatser. Vet ni, mis fri, fortsatte hiniuer, att hela min verldsäskädning bar towait förän drat sig sedan jag lärde känna er. Er evgialika tålamod, er resignation, ert filosofiska lugn gent emot er haftize och orolige make ha mänga gånger väckt niu förvåning och beundran. Jag har dessntom ofta osedd spionerat på er, då ni i hemlighet besökt aödene boningar eller då ni tröstat en behöfvande, som blifvit afvisadfaf er man; och j;g har jemfört hans och mina lumpna kappranningar efter snöd vinnivg med era ädla sträfvanden. Arbetar ni till exempel iute der på någon klänning kt armodets barn, i stället för att följa er make till nöjen och förströelser, och huru ofta antyder inte ert vältaliga ansigte ait ri smyckat er som ett fferlam, då ni tvingats ut i societetshvimlet? Ack ja, visa mig en enda qvinna lik er, och jag känner att mitt hjuria skulle kunna fängslas af ljafvare bojor än vinnings lystnader, och min ande sofras och renas i Dennes forädlande närhet. Jag är blott sju och trettio är, ehurn jag ser äldre ut, jag trängtar efter ett kärleksfallt håm för mig sjelf och min son. Ack, var ni min goda e gel och visa mig vägen! Det 152 så mycken värma, så mycken I vaekhet och innerligh 1 R stämma; att In A may, 80 n gift qvinna. å kärleksbikt, s icke bland sin beka ps g exda, på hvilken hans beundran kunde anspela eller hon sjelf hänvisa. Allt, hvad