Aftonbladet – 26 februari 1874, sida 2

Af våra redogörelser för statsutskottets änkande angående regleriogen af utgilf-jg na under riksatatens Aadra hufvudiitel va våra läsare sig bekant, att statsut tet I detta betänkande uttalat sig i prinrörånde de åtregeringen föreslagna dyrgtillägg för embeteoch tjenstemän, samt tiskotret börjat tillämpningen at de at samma uppstälida principer: då frågan om rtidstillägget för justitiekanslersexpedinen skulle afgöras. Då denna del af ut owtets betänkande i gär afton till behand-j g förekom i kamrarne, fingo äfven dessa tfälle art i sin ordning uttala sig om dyrstilläggen och att i det ämnet meddela ra heslut. Utgången blef i Andra kamren den man hade väntat, att nemligenl. it dyrtidstillägg för innevarande år afslogs, on att ett sädant beviljades för år 1875 ed 20 procent å löner iatill 3000 kronor, ls h med 1000 rår för siörre löner, intill 00 kronor. Ai jemväl Första kawmaren, med 56 rör er mot 55, stannade i enahanda besiut och 1 frågan vm dyrtidetillägget sälonda blef tan behof af gemensam voteriog, slutligt fgjord, var deremot utan tvifvel för de sata eu öfverraskning. BSåvidt man af de ;rda öfverläggningarne i kammaren — för vilka läsaren på annat ställe i bladet fiaer en sawmanirängd redogörelse — är i itfälle avt bedöma, var huivadtanken hos em at Första kammarens ledamöter, som edverkade till detta resuliat och hvilka ske, såsom grefve G. Posse, gjorde detenast och allenast med hänsyn till deslämpga tillfälle, som erbjöd sig, att ur buadeten stryka 3 millioner, den, att de ville etrakta det lönetillägg, som beviljades, nindse såsom ett dyrtidstillägg än säsom vö-jan till en lönereglering, Ur denna syn junkt sedt, ansågo de der vara vida for lelaktigare för tjenstemännen sjelfve at hata tillägget för 1875 än för innevaranle är. I hvad mån till utgången jemväl kunde nedverka någon på vissa håll befiatlig be sägenhet att göra en bespariug, i förhopguving att frän Andra kammarens sida röna någor större tillmötesgäende, t ex. i fråga om försvarsvåserdets ordnande, och om man således här spärade någotinflytande af den ryktesvis omtalade kompromiss, som skal ha blifvit ävägabragt inom. statsutskottet, lemna vi derhäg. Ect och anat yttrande som fälides, exempelvis frih. Stjerablids, pekado emellertid nägot åt decta häll. För vår del tro vi, att hvilka särskilda poltuska syften som än mä ha dikterat den enes och den andres beslat, detär temligen otvifvelaktigt, att riksdagen, genom den utgång ti 4 frågan fött, begärt en handling af orätivisasl, medgifaa förhöjvingen i sjelfva verket blir så synas de, som, då ue afs.ogo dyrtidstililägget för 1874, företrädesvis gjorde ået ur na sig ha gjort en väsentlig missräkning. Såsom man bade värtat, slöt sig, i ale ende ä vilkoren för dy. tands. Första kammaren till utskouers, af kamiwarens utskottsledamöter diktorade beslut; Asdra, kammåren deremot till reserl vanternas i värt tisdagsblad återgifna för slag. I fråga om uppföraniet på ordiserie stat uf anslagen till de embetsverk, inom hvilka Hen teorgsutestion blifsis genomförd, blef ntgävgea jemväl den man hade väntat. Forsta kammaren slöt sig temligea enhälligt lutl K. Mets förlag; Andra kewmares äter beviljade ansla endast för 1875; men då den motsatta mesisgen i denna kammare un: derstöddes at 54 röster och vid en gerensam votering möjligen torde ha att päräkna anoau en elier angan röst, vill det synar sä aom skulle K. M:ts föralag i denna del hafva atsigt att blifva af riksdagen bitallet. Vi an:eckna för öfrigt här att det f Islagna vilkoret vid löneförhöjnings b jande Ås madlemmarne af högsia domstol blef af Audra kammaren utan voterimg an taget. men deremot förkastadea i dea Första med 73 röster mot 39. Den betydande siffra miaoriveten i sistnämnda kammare såi landa räknade, gör det sannolikt att vid e plifvande gemensam votering det vigtign vilkoret blir af riksdagens faststäldt. Beslu ten i ämnet föregingos i båda kamrarae aj ganska lifliga debatter, hvilka ingalunda saknade sina pikanta drag. Till dem räkna vi isynnerbet hr Treffenbergs förmening, at! om vilkoret af riksdagen godkännes, jastitie råden icke ha ansat att göra än att låt: staten behålla sina 2000 kronor, medan de TI behålia sina aflönade -bibefattnivgar, och h uf IP. Olsson med anledning häraf gjorda ar tydan, att om så skulle ske efter det riks d gen så otvetydigt gifvit sin mening till känana, man väl fisge tillse om ej någon an nan utväg funnes act göra dess vilja respek 5 I terad. ut UU MM BERTS . 1 att betrakta såsom början till en lönsregiering, medförande för all framtid en löneförbojaing till här i frågavarande belopp! sparsamhetssynpunkt, en dag komma att fintidstilläggers ätojoaoch om, såsom det i Första kammaren av-l. tyddes, resultatet blir, att den för 1875