Aftonbladet – 25 februari 1874, sida 2

STOCKHOLM den 25 Februari. Den bonapartiska agitationen för ästadkommande af en storartad demonstration tili förmån för den kejserlige prinsen, då han den 16 Mars uppnår myndig ålder, lägger i närvarande ögonblick uti Frankrike framför allt beslag på den allmänna uppmärk samheten. Äfven regeringen börjar egna saken en särskild uppmärksamhet och inrikesministern har nyligen utfärdat ett cirkulär till prefekterne med anledning af bref, som blifvit sända till ätskilliga personer i departementen med uppmaning till dem att den 16 Mars infiana sig i Chislehurst för att på denna dag betyga prinsen sin vördnad. TIorikesministern säger: Dettal:! dokument fäster regeringens uppmärksam-:! het från åtskilliga synpunkter. Regeringen hyser ingen tanke att inskränka eller att. för noga öfvervaka franska medborgares . handlingsfrihet och fianer intet förkastligt uti att personer, som beklädt embeten eller erhållit yonestbevis under den senaste regeringen hysa vördnad för och hedra den kejrerliga familjen och den kejserlige prinsen. TIarikesministerns cirkulär fäster derefter uppmärksamheten på den villfarighet, hvarmed funktionärer, äfven de högsta, tilllätos bivista Napoleon III:s begrafning, men uillkännager, att de omständigheter som stål i samband med det steg imperialisterna nu uillämna, äro af helt annat slag och hafva en politisk karakter, hvilken det skulle vara svärt att icke inse. Ministern tillägger: Valet af en högtidlig manifestation på den dag, då den kejserlige prinsen inträder i sitt nittonde år, tyckes utgå från den tanken, att den kejserliga konstitutionen bestämde samma dag för suveränens uppnående af myndig älder. Vi se till följd deraf i detta ett direkt erkännande af den kejser lige prinsens rättighet att regera öfver Frankrike i kraft af denna konstitution och en protest mot församlingens motsatta beslut. Det är sannt, att det af tidningarna offentliggjorda brefvet afhåller sig från hvarje kommentar af detta slag, men den allmänna meningen skall alltid vara benägen att tro, att dess mest naturliga tolkning också är dess sanna. Regeringen, som blifvit anförtrodd att verkställa nationalförsamlingens vilja, kan icke tilläta någon ma nifestation, hvilken kunde förminska den vördnad, som tillkommer alla dess beslut. Om ni i de bemödanden, som göras att öka antalet af besökande i England, upptäcker det minsta försök att sätta i fröga giltigheten af församlingens suve räna beslut, skall ni ögonbiickligen underrätta mig derom, på det att jag genast må kunna möta dylika förnärmelser. Derför får ni icke på offentliga platser tillåta värfvandet af personer för den tillämnade resan till E.gland eller några lidelsefulla diskussioner, som derigenom kunna uppstå och som kanske skulle förorsaka be klagansvärda oordnivgar. Vär pligt är att Iförebygga allt, som kan störa det lugn, hvil ket är så nödvändigt för alla intressen och framför allt för arbetsklassens under dep kommersiella och industriella kris, som herrskar inom landet. Marskalk Mac Mahon har lofvat Frankrike lugn, och vi böra alla handla så, att han blitver i stånd att hålla sitt ord. Slutligen skall ni underrätta mig, om ni erfar, att några fonktionärer ämna taga del i ifrågavarande manifestation, och ni skall uppfordra dem att afstå från en af sigt, som regeringen icke kan tillåta dem att utföra. Att ett sådant handlingssätt är att anse såsom olydnad mot nationalförsamlingens dekreter är ett tillräckligt skäl för att samvetesgrannt afbålla sig derifrån. I Pays för åen 20 offentliggör en af Cassagnac undertecknad artikel, som angriper hertig de Broglies cirkulär, hvilket den betraktar såsom ett bevis pä det bonapartistiska par tiets betydenhet. Ordre uttalar samma äsigter, men uppmanar de offentliga funktiovä Årerne att åtlyda det ministeriella cirkuläret och icke taga del i besöket i Chislehurst den 16 Mars, Union har en artikel, som skarpt angriper bonapartismen, Den bonapartistiska komit, som organiserar besöket i Chislehurst, förnekar, att den utdelar fribiljetter och förklarar att hvarje besökande mäste sjelf bekosta sin resa. Ledru Rollins kandidatur i departemertet Vaucluse framkallade i början nåtl gon söniring mellan de olika fraktionerna )laf venstern Många republikanske deput-rade fruktade att hans kandidatur skulle komma att tjena till förevändsving för anfall mot r-puolik-n, Då de tre republikanska g-uppernas ledande komit6er unge: ledniog af Testelin, Christophle och Leroyer kommit till örverenssrämms-lse rörande denna sak, skickad-s deputerade till Ledru Rollin för att bedja honom att draga sig tillbaka f ån striden. Han svarade, att han endast till följd af enträgna uppmaningar af delegerade från departementet Vaucluse motta git kandidaturen och ou icke kunde afsäga lsig densamma. Dessutom ansåg han för sin rligt att försvara den -allmänna rösträtten, den sak åt hvilken han egnat hela sitt lif, och som vu var i fara. Det var ett misstag att betrakta hans kandidatur såsom gynsam för våldsamma doktriner. Tvärtom skulle han, om han blefve vald, begagna första tillfälle till att bestiga tribunen för att undanrödja det misstroende, med hvilket han betraktades. Till följd af denna förklaring anses det nu säkert att oenigheten bland vensterns medlemmar rörande denna sak skall upphöra och att alla republikanANNES NER ANIMERAT ldighet att midt under harmen hälla god