Aftonbladet – 25 februari 1874, sida 2

till ett andfådt skri. Bäst lyckades derför utan tvifvel fröken v. Dolcke i fjerde akten, der helgonglorian fallit bort från Johanna och hon känner sig som en svag, vacklande, af sitt samvete oroad och för sin faders vrede bäfvande flicka. Vi behöfva emellertid icke tillägga, att då vi visst icke, sedan Emelie Högqvists tid, varit bortskämda i afseende på återgifvande af denna, en af de största och svåraste roller, som äro skrifvna för en qvinna, så var det sätt, hvarpå den nu utfördes af en så routinerad och talangfull skådespelerska i flere hänseenden ganska intressant.