Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

on briljant affär. Han hade inköpt den stora bruksoch skogsegendom, på hvilken huset Jeffersson sä länge haft sina falksgon, ehuru det nu låtit rätta ögonblicket oä sig ur händerna. Gratulerar ! svarade Arthur Bluhm torrt. ;Men hvar har du tagit medel till första inbetalningen, hundratjugutusen ? I dag klockan tolf äro hundratusen kontant betalda. Gratulerar ytterligare, min fiffige bror. Men nog blir det ett uggletjut på börsen. Det är ju knappt ett är sedan vi sjelfva bildade detta aktiebolag, öfver hvars ruin du nu äker i triumfcbaren och från hvilket vi sjelfva utgingo, sedan vi lyckats få opp aktierna femtio procent öfver pari och sedan vi försålt hela antalet af våra egna. De öfvergifna aktieegarne stodo der nu ntan stöd, när pelarne drogo sig sjeifmant undan, och utan rörelsekapital. Det var på det hela en mindre vacker manöver af oss, men den var fin och fullkomligt laglig. Man köper ett hus tillsammans med ett par vänner, men märker snart en farlig remna. man tiger och säljer sin anpart med vinst åt den förste kortsynte, och man läter byggningen ramla öfver sina ingenting anande fordna kamrater. Sedan köper man grushögen för en spottstyfver och bygger upp ett hus på nytt, men på bättre och billigare grundval. Det komprometterande i en sädan affär är mindre att förtiga rem: nan än att köpa groshögen. Jag trodde oss vara lyckligen ifrån detta i de stora handelssamhällena helt vanliga, fast så föga ridderliga schackdrag, men nu har du sjelf satt trumpeten i munnen på skandalen. Jag tvår mina händer och basunar å min sida ut att affären är din allena. Och att du med ledsnad ser att den inte är din, replikerade Melcher med biv terhet. Dnu misstar dig, min vän. Jag har re dan börjat tröttna vid grumliga affärer, dö jag ser att man på de rena kan förtjena så mycket pengar som i vårt kära foster