Aftonbladet – 24 februari 1874, sida 2

pi inte på ridderligt vis ert skott i luften? Jag gjorde så, min fru, men den ursinnige föraktade mitt ädelmod och yrkade på en ny lottdragniog. Striden ansågs ogiltig och min motständare förklarade att jag förolämpat honom på nytt genom mitt mal placerade gunstbevis. Frågan gällde mitt lif eller hans. Jag var svag nog att inte som en äkta son af norden förakta denna eländiga och blodiga rättsskipning. Också andra gången valde jag det ödesdigra vap net. Min svåger föll; jag kunde inte återse hans föräldrar. Jag var ju nästan en bro dermördare. Jag flydde med min späde son och hans amma till andra sidan oceanen. Och hvar fians nu er son ? I mitt fosterland, hvilket också skall bli hans. Han vistas i ett presthusi Skäne för att beredas till sin första nattvards gång. Hans religionslärare har. en gäng också varit min, men jag hoppas att det goda sädet skall finna en bördigare jord mån i sonens hjerta än i fadrens. Mademoiselle Briquet återvände med helsningar från lilla Viola, Arthur Biubm af bröt sin berättelse och beredde sig atttaga afsked. Och nu har ni litet närmare reda på mina lefnadsöden än förut, fra Winke. Om de infressera er, kan jag måhända en annan gång ge er det förtroende fullt, som jag nu har skänkt er endast delvis. Jag vill dock först komma i erfarenhet af huru ni upp tagit det, som jag redan förtäljt. Måhända skall min öppenhjertighet snarare förqväfva än öka det lilla deltegande ni behagat viss er mans kompaunjon. Arthur Bluhm gjorde en vördnadsfull bugning och räckte fram sin hand till at sked. Inga kände sin egen darra, då der berörde mannens med kainsmärket, såsom han numera nästan föreföll henne. Sedan gästen aflägsnat sig, försökte sjelfvs den lugna mademoiselle Briquet att afiocka Inga nDågenting af samtalet mellam hennet och hinduen, såsom Artbur Blubhm i för