Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 3

Sof? Mp PVE f VIESSEVE PP SEFFö ne Strödda underrättelser. Land: och folkbeskrifning. En kröning i Afrika. De politiska fö hl landena i Zulu!andet tyckas på den secare tiden ha ordnat sig någorlunda tislfredsstäl lande, specielt sedan mr Shepstone, sekrste rare vid regeringen i Nata:, på zulnfolkets uppmaning har krönt deras prins Uk-kjwaj: till konung. Den aflidne konungen hade flera söner, som kunde göra anspråk på tro nen, och för att undvika tvister mellan dessa medtäflare om kronan, vände sig zulufolke: till engelsmännen, för att af dem få en mer officiel stadfästelse på sitt konungaval. Af denna anledning skickade regeringen i Natal mr Shepstone, åtföljd af ett kompani fri villiga, något kavalleri, några artillerister m:d 2 kanoner, en liten musikkår m. m. upp i Zululander, för att verkstälia kröningsceremonien. Om sjelfva högtidligheten skrifver pastor M. Dable, evligt Stavang. Amtstid., från Imfole och Ematlabatini bland annat följande: Måndagen den 1 Sept. något efter middagstiden försiggick kröningsceremonien i Emlambongweja. Först marscherade zuluregementera in. Deras inryckning genom porten skedde i språng med de nära två fot breda och fyrs fot långa sköldarne upplyftade öfver hufvudena under idkeligt skjutande med gevär. De uppställdes vid inhägnaden inne på gården, så att de bildade en stor ring; de beräknades vara omkring 5000 man. Derefter kommo de hvita i procession med kavalleri, artilleri och musik, naturligtvis i galadrägt bestående af de mest olika färger från de höge embetsmännens lysande uniformer till de hvita och balfhvita åskådarnes och de medföljande kaffrernes till en del nycket tarfliga klädsel, och togo plats midt inne på gården. der ett stort tält var uppslaget. och hvarest ceremonien skulle gå för sig. Efter attha ställt Ukekjwajo vid sin sida, vände sig Shepstone till uzulu (zulufolket) genom höfdingarne och prinsarne, hvilka bade satt sig ned. ungefär lika många på ömse sidor om honom, och frågade. om dot var enligt deras uttryckliga önskan, som han nu var der för att tillsätta deras konung, om han, som nu stod vid hans sida. var den son af Umpande som af denne var utsedd till efterträdare på trouen, om de alla voro enige om att vilja ha ho nom till konung, samt om de ville efteriefva den lag, om hvilken han hade underhandlat med dem och som han nu ville skriftligen uppt-ckna.Han uppräknade de vigtigaste föreskrifterna i denna. hufvudsakligen gående ut på. att hvarje menniskas rättighet att lefva måste respekteras. dödsstraff aldrig fick användas för ringa brot, aldrig verkställas utan konungens samtycke samt att ingen brottsling fick dömas ut.n att offeut ljj Tinsakning hållits på ljusan dag -Hvarje fråga måste höfdingarne besvara med ja, en eller flera inger. Derpå talade han några varnande ord till dem Härefter förde han prinsen in i tältet, klädde honom i krona och mantel, förde honom åter ut och satte honom på hans konungastol. Kronan, manteln, stolen och tältet, innantill behävgdt och belagdt med vackra mattor och åtskilliga andra saker, skänktes honom af regeringen i Natel. Nn sade Shepstone till zulufolket: -Der är er konungoch lat förkunna detta med musik, ka: nonskott och utropande af lagen för soldaterne rundt omkring på gården. Till slut gjorde sol daterne sina menövrer. först slogo de på sina sköldar, hvilket åstadkom ett dånande larm derpå sjöngo och dansade de. Deras sång försiggår i långsam, monoton takt; men det ligger någonting särdeles storartadt och upplyftande i såpgen af en. sådan mängd zulwer, Och deras dans består i en taktmässig rörelse med kroppen utan att flytta sig ur stället eller vända sig rundt omkring och har ingen likhet med de i Europa brukliga danserna. På tisdags morgonen den 2 Sept. uppvaktade vi alla närvarande norske misionärer. biskopen undantagen, den nye konungen och lemnade hodom såsom en gemensam gåfva från oss en mantel som biskopen hade anskaffat och om hvars godhet och tillika dyrbarhet det nog skall komma att berättas, om det icke sker här. Vi beg: nade det goda tillfället att uttala vår bedrötvelse öfver att ha erfarit att zulufolket var förbjodet af honom att antaga Guds ords sanningar och möjligheten af att flere af oss derför snart skulle lemna landet. Härpå svarade han i en temligen vänlig ton, att om någon af oss ville resa, så hade han ingenting deremot, vi skulle skiljas som vänner. När vi härvid anmärkte, att det blott var derför att de icke erkände det goda. vi gåfvo dem i Guds ord och kristendomen, som vi kanske skulle nödgas lemna landet. började han tala om, hvilka dåliga menniskor amalkovaerne voro, såsom bevis på att Guds ord icke dugde för zulufolket, hvaremot han icke förnekade. att det kunde vara godtför oss, Det var ert folk. somicke kunde annamma det-, tillade han uttryckligt. Att vi voro af annan mening, visste hau mycket väl förut, och vi avsågo derför det tjena till ingenting att tala mycket med honom. sade farväl och gingo. en 2 besökte äfven Shepstone konungen och talade med honom och höfdingarne om missio närerna och deras verksamhet. Han skall då ka föreställt dem det orätta deri, att de så hårdnackadt framhärdade i sitt motståad mot kristendomen, och att engelsmännen icke skulle tåla det i längden, samt underhandlat derom, att ett stycke land Entumeni skall skänkas åt biskop Schreuder med full eganderätt.Den 8 begåfvo sig så väl biskopen och de öfrige missionärerne som Shepstone med sina följeslagare på hemvägen. Militäriskt. Svartahafsflottan bestod år 1873 af en kejs, jakt, ett pansarfartyg, 3 korvetter, 7 ångare, 12 skonertar m. m., tillsammans 34 fartyg, med 2 amiraler, 100 marinsstabsoch öfverofficerare. 47 styrmans dito, 5 artilleri dito. 47 mekanici, 26 läkare, 3 gardemariner och 1890 man. Dessatom befunno sig 26 officerare och 212 man på sjömätvingar och rekognosceringar. ; — Den italienska armön vid 1878 års slut. Enligt general Torres berättelse till krigsministern varden italienska armåns styrka vid nämnda). hå Jkliandaer FÅ As FRI AA Ae 4