Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 3

RIKSDAGEN. Vi fortsätta i dag den redogörelse för Aväåra kammarens sammanträde i lördags, som vi samma dag började, men hvars slut ej då hann att i tidningen inflyta. På föredragningslistan — till hvilken man sent omsider öfvergick — funnos först uppförda en del ärenden, som för andra gånsen nu bordlades, Bland dessa ock statsntskottets utlåtanden rörande första, andra och tredje hufvudtitlarne, hvilka utlätanden kummaren beslöt att uppsätta främst ä föreöragningsalistan till sammanträdet om onslag. 1å de således komma att behandlas. — Bland de ärenden som förelågo till af sörande var den at oss förut i sammanirag meddelade k. propositionen om ändring st 35 2 regeringsformen det främsta. K. M:t föreslör i densamma att en del uppräkade embetsmän må till förtroendeembetsnän hänföras, och sksom sådana kunna af K. M:t, utan föregående ransakning och dom sättas. Konstirutionsutskottet hade tilltyrkt bifall. Frågan blef föremål för en stunds diskussion som inleddes af hr Ivar Månsson hvilken förklarade sig icke kunna sodkänna förslaget, exär han ansåg att äfven sådana embetsmän, som här åsyftades, borde ipjuta rätt att först efter laga ransakning kunna af dovsstol dömas sina tjenster förustiga. För öfrigt instämde han i den reservation, som hr Sven Nilsson i Österslöf wfgifvit. Mot honom uppträdde grefve Sparre, kom uttalade sin förvåning öfver att det frägavarande förslaget nu möttes af ogilande, Han hade mänga gåsger hört klavas öfver de civiia embetsmännens oafsättighet och sjelf hade han allt för många gånser varit i tillfälle att se de beklagansvärda följderna häraf. för att icke instämma, Det vore för mycket begärdt dä man fordrade M regeringen att hon skulle hälla stats naskioeriet i full, jemn gång, utan att lock medge henne rättighet att utbyta en rammal, försliten eller oduglig skruf mot n py. Finge hon icke det, hur skuile hon å kunna ansvara för gängen af det hela? det han uppräknade en del af åe före lagna embetsmännen, visade tal. hur maktåliggande det var att regeringen finge utyta liknöjde och loje sådane mot bättre!