Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 3

MUSIK. DÅ fröken Erika Lie för skgra år sedan bäretädes konaerterade vann hon enhälligt och lifligt erkännande särdeles för den sannt kopstaärliga ädelhet och renbet, som utmärkte hesnes virtuositet. Lördagens soire i vetenskapsakademiens hörsal vitnade att hennes teknik nr hvarje syspunkt, men i all synnerhet hvad beträffar kraft och soliditet, vunnit riklig förkofran, under det att benner artistiska personlighet emellertid troget bibahällit det grunddrag af sann nobless, som äfven åt mindre krafter än hennes förlänar en eröfrande inre styrka och som åt en så allsidigt fulländad konstnärinna som fröken Lie obestridligen anvisar en särleles framstående plats bland samtida artister på hennes område. Den lika gedigna som gevialiska tolkningen af Bachs storartade G-moll-fuga blef konsertens glansnumner och angaf otvetydigt ett kobstnärligt skaplynne, som hellre sublimerar än kolorevar och är starkare i konseqvens än iskiftvingar, men det förträffliga uppbärandet af vianostämman i Schumanns Es-dur qvintett röjde stort välde äfven öfver nyanseringen samt företadde i rikt mätt den vexling af skagga och dager, vekhet och energi, hvarörutan den romantiska torkonsiens alster, ned deras i allmänhet odeciderade konturer, så miste om egentligt känslolit och dgenjomlig tjuskraft. Mindre betecknande var röken Lies tolkning af den Mendelssohnska Etaden och Lieden ramt Chopins berömda 3-moll Baliad, ehuru de förra oomren läto henne Sdagalägga en touche af utsökt mjukret och finess och det sistnämnda blef en ;riawt för hennes tekniska färdighet. I Schumanns qvintett understöddes fröken Lis syonerligen förtjenstfollt af hrr Book, Hagemeister, Nordqvist och Söderman, hvadan detta genialiska konstverk blef värdigt representeradt och lifligt anslog. Fröken Moe, som öfvertagit konsertens sängaflelning, gat först kolora:urarian ur Duellen af Herold, hvars skäligen banala innebäll emellertid såsom kontrast verkade välgöaude för intrycket af hennes sevare numner, trenne originella visor af Grieg, bland vilka Lilia Häkon (med text ur Ibsens Kongsemnerne) onekligen är ett litet mä terstycke, och som med varm känsla och ntagande fraicheur återgåfvos af den omyckta sängerskan, Konsertgifvarinnan hyllades entusiastiskt ned upprepade inropningar af det talrika ch tacksamma auditoriet. ;