Aftonbladet – 23 februari 1874, sida 2

Då man inom riksdagen icke tycktes vara böjd för disknssion antogs med stor majoritet ett förslag af deputeraden Friedsutbal om afslatniag. Teatsch ville tala från sia plats, men blef af presidenter afbruten och erinrad om att han först måste begära ordet. Då han fått ordet, yttrade han imycket upprörd stämning: Diskussionen är slutad genom edert votnm. Vi förtrösta på Gud; vi förtrösta på Europas afgörande! Som dessa ord framsades med utomordentlig liflighet, mottog församlingen dem med skratt. Vid den derpå följande omröstningen förkastades Teutschs förslag med alla rösterna mot 23 (polackarne. socialdemokraterne samt Sonnemann, Ewald och Kryger). Genom ett missförstånd eller en besynnerlig tillfällighet inträffade det nemligen, att de 15 deputerade för Elsass-Lothriogen under omröstningen förblefvo sittande på sina platser. och derigenom skembart förstärkte majoriteten mot sitt eget förslag. Antagligen hade de icke förstått den af presidenten uppställda voteringspropositionen eller trott, att församlingens första omröstning (om debattens afelntande) redan hade afgjort förslagetaz öde. Nägra tyske deputerade gjorde dem uppmärksamme på, att det var deras förslag, som var stäldt under omröstning, men detta ändrade icke deras hållning, Den polske deputeranden Niegolowski yttrade, att de elsass-lothriugske riksdsg:männen uppenbart icke hade förstått den uppställda propositionen, och att det på grund härat vore billigt, att omröstningen förnyades; men presidenten förklarade detta oförenligt mad arbetsordningen. Härmed var saken slatad; de elsass-lotbrinske deputerade lemrade omedelbart derefier salen, följde af allmänbeten på åbörarläktarne, hvilka frano sig något svikne i sina förväntningar. Man hade nemligen med sä kerhet motsett en längre diskussion, i hvilken bland and:a äfven Bismarck skulle åeltaga. Att saken fick ett så hastigt slut, hade sia grund deruti, att rikssageus samtliga grupper (c:ntern inbegripsn) på morgonen före mötet hållit ea förberedande sammankomst, vid hvilken de blifvit ense om att låta behandlingen af? denna sak blifva så kort som möjligt. Ureproogligen hade hvarje grupp utvalt en af sina tramstående medlemmar för att uttala siz om saken, men man uppgaf denna plan och föredrog att afhålla sig från all diskussion. Före mötets början hade de elsasz lothringske deputerado ett enskildt samtal med presidenten Forchenbeck om huruvida det kunde tillåtas dem att tala franska. Då denne förklarade, att detta ej kunde medgifvas och furst Bismarek justisamma ögocblick inträdde i sslen, vände sig Teutsch och hans väcner till rikskansieren, hvilken de tilltalade på franska. Bismarck svarade, att han här icke kunde tala franska. Men ni förstår det likväl, anmärkte en at de lothringske deputerade. Icke bär! var rikskanslerens korta svar. I de tyska referaten öfver mötet heter det, att Tevtsch i början läste sitt tyska tal med ögonskenlig svårighet, men att hans språk med hvar minut blef mera fiytande. Evoligt en korrespondent frin Berlin till Hamburger Börzenhalle skall Teutsch sedermera ba förklarat, att han och hans vänner blifvit sittar.de vid voteriogen, emedan de genom att deltaga i omröstningen i denna sal skulle ha förnedrat sig sjelfve.