Aftonbladet – 21 februari 1874, sida 3

RIKSDAGEN Med diskussionerna i dagens plena kunna de egentliga debatterna för denna riksdag anses öppnade. I Första kammaren gaf konstitutionsutskottets utlätande — tillstyr kande såsom hvilande till grundlagseulig behandling det af K. M:t föreslagna tillägg till 80 2? R.F., af följande lydelse: Vardar geBom särskild lag, med indelningsverkets upphäfvande, annan grund lagd för orånandet af krigsmakten till lands och sjös, då mä ej ändring i sådan lag göras, utan af kozungen och riksdagen samfäldt — anledning till en vidlyftig och franska intressant debatt. Den inleddes af hr Berg, hvilken sö som en varm vän af indelningsverket ville göra en inlaga mot beslutet. Förra riksdagens beslut om skrifvelse till K. M:t, som gifvit anledning till den k. propositionen i ämnet, fattades meden högst ringa majoritet i Första kammaren, och ätven de, som biträdde detsamma, gjorde det under vilkor att vinna ett starkt försvar. Om ej detta vilkor fylles, förfaller riksdagens beslut, och tal., som i detta fall hyste stora tvifvelsmål, yrkade för sin del afslay å betänkandet. Hr von Ehrenheim, som dernäst erhöll ordet, begärde återremise i jen syftning,som var uttryckt i den af honom med flere kammarens ledamöter inom konstitutionsutskottet afgifna reservation, enligt hvilken tilllägget skulle erhålla följande lydelse: Varder, med indelningsverkets upphäfvande, krigsmakten till lands och sjös genom särskild lag ordnad på annat sätt, då må ej ändrirg i sådan lag göras utan af konungen och riksdagen samfäldt. Uttrycket annan grund föreföll tal. näml. så sväf vande, att dermed kunde menas blott ett försvar på papperet. Närmare bestämmel ser borde derför gifvas, för att man skulle anse sig hafva tillräckliga konstitutionella garantier i detta fall. Tal. önskade derför ej blott en grund, utan ett verkligt ord nande af krigsmakten. H. exc, justitiestatsministern upptog de båda föregående talarnes anföranden till bemötande. Mot den förstnämnde anmärktes att haus skäl kunde tala för afslag, om det vore fråga om ett definitivt beslut, men ej då frågan blott är att förklara förslaget hvilande. I det hufvudsyfte, som uttalades af reservanterne, instämde tal., men ansåg K. M:ts förslag ega ett bestämdt företräde fram: för det deri framstälda. En grund kan vis: serligen läggas lös eller fast, men blifver den så fast, som tal. önskar, böra bestämmelserna om öfningstidens längd, om medel 0. d. till densamma. Det grundlagserliga skydd, som här begäres, afser ej grunden, utan den lag, genom hvilken grunden lägges, och bestämmelserna deri. Ena sådan lag får dock ej gå allt för mycket ned i detaljer, ty i så fail skulle alla sädana göras beroende af konung och riksdag gemen samt, och det vore lämpligt att en del mindre vigtiga saker kunde afgöras af konungen ensam. — Hufvudsakligen på de af justitiestatsministern anförda grunder yrkades bifall af frih. L. De Geer,:som dock var något tveksam om hvilkendera redaktionen hade företrädet, hr Hallenborg, hvilken ej ansåg uttrycket ordnande innebära atörre garanti än grund och deseutom fann grannlagenheten för K. M:t bjuda att antaga det förslag. som K. M:t ansåg betryggande, samt br Carlson, Hr Bergstedt förklarade sig endast hafva biträdt förra riksdagens skrifvelseförslag i den förhoppning att de ekonomiska baserna för en py armborganisation skulle blifva så starka, att frågan om de nödvändiga medlen för försvaret ej kunde dragas under gemensam voteriog. Han hade derför önskat en sådan formulering att en annan finansiel