Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 3

CO. J. L. Almqvist. Något till belysning at hans personlighet. af M. I. Ofta har den tanken hos mig uppstått att C. J. L. Almqvists återstående vänner borde uppteckna hvad de erinra gig rörande hans personlighet, egentligen till ledving för den eller dem, som möjligen framdeles skulle vilja skrifva en fullständigare och cpartisk biografi öfver denne af försynen så utomordentligt rikt begåfvade, men slutligen så djupt olycklige man. Redan 1864 uppstod denne tanke, då I Svenskt Biogfafiskt Lexikon L. J. Hiertas autobiografi infördes, i hvilken till min stora öfverraskning Hierta bestämdt förneksde att han stått i förvvolig vänskapsförbin delse med Almqvist under den länga tid han var medarbetare i Aftonbladet. Sedan uppstod åter samme tänke, då Post humus i sin voluminösa olla poårida: Ur minnet och dagboken om mina samtida an grep Almqvist och Hierta, och då den se nare i tidskriften Framtiden i en artikel under robriken en publicistisk gengångareuppträdde mot Posthumus. Och nyligen uppstod återigen samme tanke, ändk mera kraftigt manande bos mig, då i denna tid Bing en artikelserie förekom under rubriken 2C. J. L. Almqvist inför nutiden, hvilken inledes med yttrandet: Tiden kan nu ha kommit, att opartiskt bedöma mannen och författaren sådan han var. Jag förställer mig likväl — och af ätskilligt i antydda artikelserie har denna föreställning ytterli gare stadgats — att, för bedömande af Alm qvists personlighet fordras att hafva per sonligt känt honom. Men, ehuru jag i fullt aderton år stod i oafbruten, särdeles förtro lig vänskapsförbindelse med Almqvist, och äfven sedan han blef en oiycklig flykting