Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 3

träffar, kan en förändring af gällande stadgande rörande lösen för dem särskildt påkallas af den på dagordningen stående frågan om ny lagstiftning rorande lagfart. Förslag har nemligen varit väckt att fastebrefven skulle upphöra, men just för den väsentliga del af domarens inkomster, lösen för desamma utgör, kan denna förändring icke genomföras, utan att statsmakterna äro betänkta på att gifva surrogat för denna inkomstkälla. Om, såsom K. M:t föreslagit, stämpelpappersafgiften höjes för köpebref och andra handlingar, hvarpå fastebref hittills följt. samt för bouppteckningar med belopp motsvarande nu deraf utgående lösen, så uppstod derigenom för statsverket en tillgång, hvarmed häradshöfdingarne kunde ersättas för denna inkomst, efter medeltalet deraf under de sista 10 eller 12 åren. Enligt den vid komiterades be tänkande fogade tabellen n:r 1 utgör för hela riket medeltalet för de 12 sistförflutna åren af lösen för fastebref 146 848 rdr och för bouppteckningar 61,989, tillsammans 208,797 rdr; och ehuru jag är öfvertygad att den summa, som i verkligheten kommer statsverket till godo, icke obetydligt skall öfverstiga nämnda belopp och än ytterligare stiga, i mån af jordegendomens och allmänna välmågans ökande, vill jag dock beräkna den endast till 208.000 rdr. Härmed skulle då bestridas ersättning till häradshöfgarne för mistad lösen, sedan man frånräknat hvad de ilösen för sådane handlingar hädanefter kunna påräkna, eller, enligt den vid reservationerna fogade bilagan litt. A. för fastebref 17.364 rdr och för bouppteckningar 10.495 rår, tillsammans 27.859: rdr, så att. om fastebrefven bibehållas, i rund summa 180.000 rdr och i motsatt fall 198.000 rdr skulle för denna anordning behöfva ställas till K. M:ts disposition, utan att dock någon ökad afgift för statsverket derigenom uppkommer. I allt öfrigt synes mig den nuvarande lösen böra bibehållas oförändrad. Beträffande pu regleringen af löneinkomsterna emellan häradshöfdingarne inbördes, så, ehuru jag på ofvan angifna grunder måste motsätta mig en sådan rubbning i bestående förhållanden. som det kongl. förslaget innebär. erkänner jag villigt att på ett eller annat ställe jemkning i häradshöfdingens aflöning kan hafva skäl för sig, likasom jag förordar att boställena skola till statsverket indragas, Jag vill blott att detta icke skall ske till förfång för nuvarande härads: höfdingar. En på en gång för hela riket skeende reglering har ock det emot sig. att. till följd af de många särskilda faktorer som vålla vexlingar i flera på domarens göromål och inkomster verkande förhållanden, en sådan reglering efter några år skall befinnas i behof att undergå betydliga rubbningar. Lämpligast synes det mig derför vara att, såsom man förfarit i Danmark, vid hvarje inträffande domsageledighet beloppet af den lön, som bör den blifvande domaren utöfver sportlerna tillkomma såsom ersättning för hans lönlösa bestyr, bestämmes för hans tjenstetid. Man är då lättast i tillfälle att med ledning af erfarenheten för den närmast förflutna tiden bedöma beskaffenheten och mäng den af göromålen samt de med embetets förvaltning förenade kostnader. Återstår att tillse huru man skall bereda de svagast aflönade häradshöfdingarne den löneförbättring, de så väl behöfva. HEiter hvad jag ofvan visat skulle detta mål, enligt det k. förslaget. vinnas genom en årlig statsutgift af minst 160,000 rår. Vida enklare och med mindre kostnad förenadt synes mig då vara att ställa till K. M:ts förfogande den summa som för ändamålet erfordras. och hvilken, efter den af revisionssekreteraren Östergren gjorda uträkning, skulle utgöra endast 80,354 rdr, hvartill dock kommer kostnaden för uppbörden af ökad stämpelpanpersafgift. enligt mitt förslag med 19 530 rdr. Statsverkets utgift skulle då uppgå irundt tal till 100.000 rdr. Vill man förekomma att denna summa tynger på budgeten, kan sådant ske genom ett par mindre förändringar i k. förordningen angående stämpladt papper. nemligen dels att man borttager den medgifna befrielsen för enskild part att erlägga stämpelpappersafgift för expedition i brottmål för hvilken befrielse. enligt min mening giltigt skäl saknas, dels att denna afgift för alla domboksoch protokollsFLTrage fom vid underdomstolarne lösas. höjes från 25 till 50 öre för hvarje ark. Härigenom uppstode en tillgång, hvilken, jag är viss derpå, skulle vida öfverstiga statens utgift. Och för de rättssökande skulle denna förhöjning i afgift blifva knappt känbar, särdeles om man tager i betraktande penningvärdets sjunkande sedan 1855, då den nu gällande expeditionstaxan utfärdades. Slutligen anser jag att de häradshöfdingar, hvilkas löner äro otillräckliga. kunna hafva i lika om ej högre grad än andra embetsoch tjenstemän för hvilka sådant blifvit föreslaget anspråk att, redan under detta år, erhålla någon förbättring i sina inkomster genom så kal ladt dyrtidstillägg. På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsamt föreslå att riksdagen ville, med afslag å K. M:ts nådiga proposition dels i underd. skrifvelse hos K. M:t an bålla att reglering af häradshöfdingarnes löner måtte ske i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig ofvan angifna grunder samt för sådant ändamäl anvisa ett reservationsanslag af tillsammans rdr 278 554; dels besluta den förändring i förordningen angående stämpelpappersafgiften, att enna afgift böjes för fastebref, eller, om de komma att upphöra, för köpe-. bytesoch gåfvobref, samt för bouppteckningar med belopp motsvarande den nu för sådana handlingar bestämda lösen, så ock för sådane domboksoch protokollsutdrag vid underrätterna. som äro belagde med lösen, från 25 öre till 50 öre för hvarje ark. äfvensom att den nu stadgade frihet från stimpladt papper för expeditioner i brottmål. der lösen för dem utgår, skall upphöra; dels ock till K. M:ts förfogande ställa ytterligare ett reservations anslag af 80.554 rdr att användas såsoom dyrtidstillägg för 1874 till de svagast aflönade häradshöfdingarne.