Aftonbladet – 20 februari 1874, sida 3

Motion af hr E. Clairfelt, dels om förändrade grunder för reglering af häradshöfdingarnes löner, dels ock om förändring i förordningen angående stämpelpappersafgiften, äfvensom angående särskudt dyrtidstillägg för är 1874 till de svagast aftönade häradshöfdingarne. Slut från gårdaxsbl) 1 Danmark har man också vid der genomförda löneregleringar respekterat då varande tjensteinnehaftvares rätt att under sin tjenstetid få behålla de förut dem tillkommande inkomster. Lagarne af den 19 Febr. 1861 och den 1 Juli 1870 innehålla hvår för sig i 1 2 alldeles oför tydbart deuna grundsats, hvilken i nämnda vårt grannland är så starkt rotfäistad. att, fastän ett förslag om reglering af presterskapets löner sedan flera år tillbaka varit under utarbetning, man likväl icke ens ansett sig kunna för de prester, som under tiden utnämnas, föreskrifva att de skulle underkasta sig någon förändring i de löneförmåner, som hittills varit med deras respektive tjenster förenade. Må man icke såsom prejudikat för den af K. M:t föreslegna anordning åberopa förhållandet med biskoparne och landshöfdivgarne, af hvilka några, seden de tillträdt sina tjenster fått afstå en del af sina inkomster till förmån för sämre lottade embetsbröder. I fråga om desse embetsmän voro nemligen redan förut formliga beslut fattade, att en jemkning i lönerna skulle ske, fastän sättet derför först senare bestämdes. Samma är förhållandet med lönerna vid den indelta armön, hvilka nu äfven äro i fråga att omregeras. I sfseende på nu varande häradshöfdingars rätt till fardagsår å deras boställen, synes mig denna rätt icke vara tillbörligen tillgodosedi genom den kungliga propositionen, som, under förutsättning att den nya löneregleringen tager sin början den 1 Jan. 1875, föreslår att afkastningen af boställena skulle nu varande innehafvare tillkomma endast för ett år, eller till den 14 Mars 1876. HEfter min mening äro under nämnda förutsättning häradsböfdingarne lagligen berättigade att behålla boställena eller afkastningen deraf ytterligare ett år, eller till den 14 Mars 1877. Till stöd för denna uppfattning får jag endast åberopa hvad hr chefen för landtförsvarsdepartementet rörande armåbefälets boställen yttrat i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 9 i denna månad, pag. 6 och 7 i bilagan n:r 3 i K. M:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, der det klart ådagalägges, att beträffande dessa boställen. innehafvarne deraf ega rätt till 2 fardagsår, från det den föreslagna löneregleringen skulle träda i verket, hvarefter det heter: Då fardagsårens afkastning utgör en löntagaren tillförsäkrad ersättning för redan fullgjord tjenst, så har han. enligt mitt förmenande, en fullständig civilrättslig befegenhet att under denna tid förblifva i besittning af bostället. K. M:t har ock i nåder godkänt denna uppfattning och i öfverensstämmelse dermed af riksdagen begärt anslag till ersättning för afkastningen af armåbefälets boställen under 2 år. Då häradshöfdingarne enligt de särskilda regleringsförslagen befinna sig i precist samma predikament som armåbefälet, torde de anförda grunderna äfven på dem ega sin fulla tillämpning. Sedan jagnu i korthet anfört de hufvudsakliga skäl, som hindra mig att antaga den kungl. Propositionen tillåter jag mig att redogöra för et sätt, hvarpå saken efter min uppfattning skulle kunna ordnas utan väsentlig försämring af nu varande häradshöfdingsars ställning och utan öfriga med antagande sf K. M:ts proposition-förenade olägenheter samt till minskad utgift för statsverket. At hvad jag här ofvan yttrat rörande svårigheten, att icke säga omöjligheten, af att under våra förhållanden upphafva sportelsystemet, får icke dragas den slutsats, att jag godkänner det sätt, hvarpå detta system nu är bos oss tillämpadt. Skall dess uppgift vara, att gifva domaren aflöning något så när i förhållande till hans göromål, så måste man bortskära de utväxter derpå, som bestå deruti, att lösen för vissa expeditioner utgå i form af provisioner, som icke stå i något förhållande till det nedlagda arbe tet. Jag menar lösen för fastebref och bouppteckningar, hvilken lösen efter min mening borde bestämmas till fixa belopp, 1 rår för fastebref och 50 öre för bouppteckning. Hvad särildt det förra af detta slags expeditioner be