Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 3

just för statsrådet som Melcher nu presenterade sin svärmor. En dålig brukspatren den Bom inte tilllika är bergsman, anmärkte statsrådet väl. villigt och bjelpande sin värd ur hans synbara förlägenhet. Mycket rätt, herr statsråd, replikerade patron Adler och fingrade på sin stora vasastjerna. Bergsman Eskilsson skulle ha kallats bergsräd, om titeln alltid vore en skylt för kunskaperna, och gällde det en titt i kassakistan, så tror jag ban Zunde fråga hvad en och annan liten småstad kostade. Sådan karl var vår värds svärfar och dessutom min intime hvardagsvän, den helgåagsmenniskan, gw signe honom i grafven! Småningom ordnade man sig till marschen ut i matsalen. Statsrådet bjöd värdinnan sin arm, Melcher sin ät staterådinnan. Ett ögonblick strålade assessorskans ansigte som solen och hon blickade förhoppningsfullt bort mot en rik köpman från Göteborg, men brukspatron Adler, som stod närmare, öfverkorsade det bordceremoniel Melcher kort förut hviskande uppgjort och hvilket hänvieade den oförmodade gästen till an bedasad matrona, och skyndade i stället fram till den förbluffade assessorskan. Den stolta frun, som omöjligen kunde slippa undan sin klumpige riddare, krympte samman likt galårslafven, då han plötsligt känner tyngden af sin kedja. Man tar för sig finaste rätten redan innan man kommer till bordet, skämtade hennes jättelike kavaljer oeh mottog belöningen at ett leerde, så ljuft, som då frosspatienten, mysande mot läkaren, tar ein dosis china. (Farte Y