Aftonbladet – 19 februari 1874, sida 3

Men, bästa Melchber!s utropade assessorskan med en väl spelad min af husmoder ligt bekymmer, hvar ska vi placera vårt rara främmande? Alla platser äro beräknade vid bordet, och vär matsal rymmer inte flera gäster. Då sitta mor Sigrid och Kajsa i en fönstersmyg, och j2g och lilla Viola sätta oss under stora bordet och spisa af smulorna trån de rikas taffel. Lilla Violas hjertliga skratt klingade som en plötslig fåglalät i lunden efter ett oväder. Ja, kände jag inte i luften att här skulle vara storfrämmande i dag, och derför tvang jag mina damer att klä sigigalla. Var sä god och observera dem, min nådiga Bessorska! Mor Ingrid i sin tjocka, svarta sidenklän ning, hbögtidsskruden från Ieg:s bröllop, och syster Kajsa, sen — ja, var så god och och se på hotfröken Kajsa Adler med sin guldkedja på ett skeppund och sin brosch med perlor stora som hönsägg, värpta af gamla tuppen Göran Adler på Kolbyttan. Sämre brorspresent kan en dygdig och är bar syster stassa med i en konsuls hus, det vill jag lofva! Men nu började gästerna anlända. Det fanns ingen dagiingan längre. Melchers och hans mors förtviflan måste dölja sig under artigheten mot de ankommande. Min svärmor, brukspatronessan Eskilsson, som gjort oss glädjen öfverraska oss på sin dotters födelsedag, presenterade Melcher. Brukspatronessa? hviskade mor Ingrid nigande och förlägen. Nu säger han då miste. Kära grannar till min bustrus föräldra hem, brukspatron Adler och hans syster!s fortsatte Melcher presentationen för en börs: magnat. Stormoch stenrikt folk, tillade han hviskande; oslipade diamanter! Nej, så söj då inte brukspatronessa, kära hjertandes, rättade mor Ingrid, rodnande för sin svärsons fortsatta presentation. Jag är bergsmansenka rätt och slätt. Assessorskan kallsvettades, ty det var